Alltid otrogna, oavsett

Fråga: Vissa säger att judarna och de kristna inte har fått reda på det sanna kallet och bör således inte betraktas som otrogna utan som ”icke-muslimer”. Hur avvisar ett liknande uttalande?

Svar: Visst har det sanna kallet nått judarna och de kristna. De har bemött det omedgörligt och i synnerhet judarna. De är omedgörliga och bekämpar islam insiktsfullt. De är otrogna om de så inte har fått reda på sanningen. De har samma dom som de andra otrogna. Vi manar dem till islam. Om de vägrar manar vi dem till att leva under oss och betala Djizyah. Om de vägrar går vi ut i krig mot med dem och därmed blir deras liv och egendomar lovliga för muslimerna. Vi får inte säga något annat än att de är ett otroget samfund. Vi tillämpar på dem regler som är avsedda för de otrogna och anser det vara obligatoriskt att gå ut i Djihâd mot dem1. Så skall de behandlas i detta liv.

Angående den som inte har hört något om Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kall och budskap, prövas han i nästa liv. Vi betraktar honom dock som en otrogen person i detta liv.

Baserat på det säger vi att en muslim är endast den som antar islam som tro och att en troende är endast den som tror på den här religionen. Den som inte tror på den är otrogen. Han skall behandlas utmed domarna för de otrogna. Det spelar ingen roll om han är jude, kristen, hindu, elddyrkare, kommunist eller något annat.

Detsamma gäller många vilsna muslimer som har avvikit från Salafs metodik. De känner till att sanningen ligger i Salafiyyah, men väljer att envisas. Den som känner till sanningen och förkastar den omedgörligt hädar. Vi kan dock inte göra Takfîr på individer. Annars finns det många bland dem – som ledarna för Tîdjâniyyah, Shâdhiliyyah, Naqshbandiyyah, Sahrûrdiyyah och andra – som vet att Salafs metodik är sanningen:

فَإِنَّهُمْ لاَ يُكَذِّبُونَكَ وَلَكِنَّ الظَّالِمِينَ بِآيَاتِ اللّهِ يَجْحَدُونَ

”Men det är inte dig de kallar för lögnare, nej, det är Allâhs budskap som de tar avstånd från, dessa orättfärdiga.”2

Ett liknande yttrande beror på egennyttiga motiv som denne njuter av och säljer sin religion för.

Shaykh Taqiyy-ud-Dîn al-Hilâlî (rahimahullâh) berättade hur Tîdjâniyyahs ledare trodde att Salafs metodik var sanningen. Trots det förblev han det han var för ledarskapets skull. Han skickade ett bud till honom och han erkände att Salafs metodik är sanningen.

Shaykh Taqiyy-ud-Dîn sade också att en ledare för en annan sekt, förmodligen Katâniyyah, visste att Salafs metodik var sanningen. När han blev frågad varför han inte följde Salafs metodik sade han:

”Vem skall jag lämna dessa till?”

Han menade sina anhängare.

Dessa människor älskar ledarskap, vilket i sig är grunden till undergång. Många människor har gått under på det viset och i synnerhet judarna.

26:33