Allâh bestraffar er inte för obetänksamma eder

Allâh (´azza wa djall) sade:

لاَّ يُؤَاخِذُكُمُ اللّهُ بِاللَّغْوِ فِيَ أَيْمَانِكُمْ وَلَكِن يُؤَاخِذُكُم بِمَا كَسَبَتْ قُلُوبُكُمْ وَاللّهُ غَفُورٌ حَلِيمٌ

”Allâh bestraffar er inte för obetänksamma eder, men Han ställer er till svars för ert innersta [uppsåt]. Allâh är förlåtande och överseende.”1

Det finns fem åsikter om versens betydelse:

1 – ´Â’ishahs (radhiya Allâhu ´anhâ) åsikt:

”Det betyder att man säger ”Nej, vid Allâh”, ”Jo, vid Allâh” och ”Ja, vid Allâh”.”

Den åsikten har även ash-Shâfi´î.

2 – Abû Hurayrahs och Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) åsikt:

”Det betyder att man svär vid Allâh att man har gjort något man inte alls har gjort eller tvärtom.”

Den åsikten har även Abû Hanîfah.

3 – ash-Sha´bî sade:

”Det betyder att man svär vid Allâh i ett ilsket tillstånd.”

4 – Sa´îd bin Djubayr sade:

”Det betyder att man svär vid Allâh när man förbjuder sig själv något tillåtet.”

5 – Zayd bin Aslam sade:

”Det betyder att man säger ”Må Allâh göra mig blind eller ödelägga min egendom om jag inte gör så och så”.”

Allâh bestraffar inte för den eden. Om Han hade gjort det skulle människorna straffats för längesedan.

Den korrekta åsikten är ´Â’ishahs åsikt eftersom Allâh säger:

وَلَكِن يُؤَاخِذُكُم بِمَا كَسَبَتْ قُلُوبُكُمْ وَاللّهُ غَفُورٌ حَلِيمٌ

”… men Han ställer er till svars för ert innersta [uppsåt]. Allâh är mild och överseende.”

Hjärtats uppsåt är hjärtats avsikt för eden.

12:225