Allâh är fiende till de otrogna

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

مَن كَانَ عَدُوًّا لِّلّهِ وَمَلآئِكَتِهِ وَرُسُلِهِ وَجِبْرِيلَ وَمِيكَالَ فَإِنَّ اللّهَ عَدُوٌّ لِّلْكَافِرِينَ

Den som är Allâhs fiende och fiende till Hans änglar och Hans sändebud eller till Djibrîl och Mîkâl [skall veta att] Allâh är fiende till de otrogna.”1

Trots att de båda är änglar särskilde Han dem för att understryka deras dygd och utmärkelse. Det är som Hans (ta´âlâ) ord:

فِيهِمَا فَاكِهَةٌ وَنَخْلٌ وَرُمَّانٌ

I båda finns frukter och dadelpalmer och granatäppelträd.”2

Trots att dadelpalmen och granatäpplet är frukter särskilde Han dem för att understryka deras förträfflighet.

وَجِبْرِيلَ وَمِيكَالَ

Här betyder وَ eller”. Det vill säga den som är fiende till någon av de omnämnda är fiende till allihopa. Ty den som hädar en hädar alla:

فَإِنَّ اللّهَ عَدُوٌّ لِّلْكَافِرِينَ

Allâh är fiende till de otrogna.”

´Ikrimah sade:

Djîr, mît och isrâf betyder ”slav” på syrianska. Âl och Îl betyder ”Allâh”. De bådas namn betyder ”Allâhs slav” (عبد الله) och ”den Nåderikes slav” (عبد الرحمن).”

12:98

255:68