al-Fâkihânî om Mawlid-firandet

Goda människor har flera gånger ställt frågan om samlingen som hålls av vissa människor under Rabî´ al-Awwal och som de kallar för ”Mawlid”. Har den en grund i religionen? De ville ha ett klargörande svar. Jag svarade och hos Allâh ligger all framgång:

Jag känner inte till att denna Mawlid har någon grund i Qur’ânen eller Sunnah. Den har inte heller rapporterats från någon av samfundets lärda som utgör en förebild i religionen och som håller fast vid de tidiga. Faktum är att handlingen är en innovation. Den uppfanns av de sysslolösa och de glupska. Beviset för det är att om vi skulle konfrontera den med de fem domarna, skulle vi ha sagt att handlingen antingen är obligatorisk, rekommenderad, tillåten, föraktfull eller också förbjuden.

Det råder samstämmighet om att den inte är obligatorisk eller rekommenderad. En rekommenderad handling är en handling som Sharî´ah påbjuder utan att fördöma den som inte gör den. Denna handling har Sharî´ah inte tillåtit. Följeslagarna och efterföljarna har inte gjort den. Jag känner inte heller till att de religiösa lärda har handlat utmed den. Detta är mitt svar framför Allâh (ta´âlâ) om jag blir frågad om den.

Den kan inte heller vara tillåten eftersom det råder samstämmighet om att det är förbjudet att innovera i religionen.

Alltså kan handlingen antingen vara föraktfull eller också förbjuden. I så fall kan man tala om den på två åtskilda sätt:

Det första: Att mannen gör den med sin fru, sina vänner och sin familj, står för den med sina egna pengar och endast äter under samlingen utan några synder involverade. Det är den här samlingen som vi beskrev som en föraktfull innovation och en vidrig handling. Ty ingen från de tidigare generationerna, som är islams och människornas lärda, har gjort den.

Det andra: Att synder är involverade och att man ber andra om pengar för den. Själen underordnar sig det medan hjärtat lider av orättvisans plågor. Vissa lärda sade:

”Att ta pengar blygsamt är som att ta dem med svärdet.”

Detta gäller i synnerhet om samlingen ackompanjeras med sång och instrument som tamburin och unga kvinnor och män som sitter tillsammans med skägglösa ynglingar och sångerskor. Detta kan ske med en direkt blandning eller också att kvinnorna serverar männen och dansar sensuellt. Därtill består samlingen av överflödig underhållning i vilken de glömmer bort Domedagen.

Detsamma gäller om kvinnorna samlas för sig, höjer rösterna, sjunger melodiskt och låter bli att läsa och påminna sig om Allâh på ett religiöst och normalt sätt.  De försummar Allâhs (ta´âlâ) ord:

إِنَّ رَبَّكَ لَبِالْمِرْصَادِ

”Din Herre förtröttas sannerligen [inte] i Sin vaksamhet!”1

Ingen anser detta vara tillåtet. Inga ärade, kloka och modiga män anser detta vara fint. De enda som tillåter denna handling är de med sjuka hjärtan som inte lämnar synderna. Och inte nog med det. De säger till och med att handlingen är en form av dyrkan och inte förbjuden. Vi tillhör Allâh och till Allâh kommer vi att återvända. Islam började märkligt och kommer att återvända som den började.

Imâm Abû ´Amr bin al-´Alâ’ hade rätt när han sade:

”Människorna kommer att befinna sig i ett bra tillstånd så länge de förundras över det konstiga.”

Plus att den här månaden – Rabî´ al-Awwal – som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) föddes i är samma månad som han dog i. Det finns inte mer rätt att glädjas under den än att sörja.

Detta är vad som har varit obligatoriskt för mig att säga. Jag ber Allâh att Han accepterar handlingen.

1 89:14