al-Bukhârî och Allâhs skratt

3272 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Allâh skrattade åt – eller förvånades över – ert agerande [med er gäst häromnatten] och uppenbarade:

وَالَّذِينَ تَبَوَّؤُوا الدَّارَ وَالْإِيمَانَ مِن قَبْلِهِمْ يُحِبُّونَ مَنْ هَاجَرَ إِلَيْهِمْ وَلَا يَجِدُونَ فِي صُدُورِهِمْ حَاجَةً مِّمَّا أُوتُوا وَيُؤْثِرُونَ عَلَى أَنفُسِهِمْ وَلَوْ كَانَ بِهِمْ خَصَاصَةٌ وَمَن يُوقَ شُحَّ نَفْسِهِ فَأُوْلَئِكَ هُمُ الْمُفْلِحُونَ

”De som var bofasta i staden och antog tron före [utvandrarnas ankomst, och som] med kärlek bemötte alla som sökte tillflykt hos dem och inte missunnade dem vad de fick ta emot, utan tvärtom gav dem företräde, trots att de själva måste göra uppoffringar. De som värjer sig för girighetens [frestelser] – dem skall det gå väl i händer.”1

Det vill säga Abû Talhah al-Ansârî och hans hustru.

Rapporterad av al-Bukhârî (3797), Muslim (2054), at-Tirmidhî (3304), an-Nasâ’î (11582) och al-Bayhaqî (4/185) och i ”al-Asmâ’ was-Sifât”, sid. 469, via Fudhayl bin Ghazwân, från Abû Hâzim, från Abû Hurayrah.

Viktig observation!

al-Bayhaqî sade i samband med denna hadîth:

”al-Khattâbî sade: ”al-Bukhârî sade att skrattet betyder nåd.”

Denna tillskrivning till al-Bukhârî kan diskuteras, ty berättarkedjan till honom är avbruten. Varken al-Khattâbî eller al-Bayhaqî nämnde någon sammanbunden berättarkedja. Inte ens mannen som är kunnigast om al-Bukhârî, det vill säga Hâfidh al-´Asqalânî, kände till den. Således sade han efteråt:

”Jag har inte sett den i de exemplar som vi har fått från al-Bukhârî.”

Vad som ytterligare bevisar att det är obekräftat från al-Bukhârî, är att vi är övertygade om att han var en av Ahl-ul-Hadîths största imamer som var enade om att följa Salaf gällande tron på de gudomliga egenskaperna på ett vis som tillkommer Honom (tabârak wa ta´âlâ). De bekräftade utan jämförelse och dementerade brister utan förnekelse:

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

Ingenting är som Han – Han som hör allt, ser allt.”2

Vet också att den omnämnda tvekan i hadîthen – skratt och förvåning – påverkar ingalunda de båda egenskaperna. Båda har nämligen nämnts i många hadîther i dogmatiska böcker däribland Ibn Abî ´Âsims ”as-Sunnah”, Ibn Khuzaymahs ”at-Tawhîd” och al-Âdjurrîs ”ash-Sharî´ah”.

159:9

242:11