al-Albânî kritiserar ar-Rifâ´î och korrigerar al-Wâdi´î

2810 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Vår Herre (´azza wa djall) skrattar åt Sina slavars hopplöshet medan Hans ändring är nära till hands.” Abû Razîn sade: ”Skrattar Herren (´azza wa djall)?” Han svarade: ”Ja.” Då sade han: ”Då kommer en Herre som skrattar aldrig beröva oss något gott.”

Rapporterad av at-Tayâlisî i ”al-Musnad”…

För det andra sade Ibn Kathîr i sin tolkning till ”al-Baqarah”:

”I Abû Razîns hadîth står det:

Din Herre (´azza wa djall) förvånas över Sina slavars hopplöshet trots att Hans hjälp är nära. Han tittar på dem när de är hopplösa. Han börjar skratta eftersom Han vet att er räddning är nära.”

Jag har inte kunnat hitta denna formulering. Förmodligen är den överförd och inte ordagrann och Allâh vet bättre.

Jag fick syn på två ädla Shaykhers, as-Sâbûnî och ar-Rifâ´î, paradoxala förhållande till den här hadîthen som Ibn Kathîr nämnde med formuleringen:

Din Herre (´azza wa djall) förvånas…”

Den förstnämnde nämnde den inte alls i sin förkortning till Ibn Kathîrs Qur’ân-tolkning till skillnad från den sistnämnde som nämnde den i sin förkortning1. I sitt förord till den nämnde han att han endast tog med dess autentiska hadîther. Det sade även den förstnämnde. Båda två har brustit i att leva upp till sina villkor i tiotals hadîther, vilket jag har klargjort i ”adh-Dha´îfah”.

Detta är ett nytt exempel på att när Shaykh Nasîb (rahimahullâh) autentiserar och försvagar, så fumlar han bara omkring. Hur annars autentiserar han en hadîth som saknar grund i Sunnah-böckerna?

Härmed passar jag även på att kommentera vår vän Shaykh Muqbil bin Hâdî när han sade i samband med att han nämnde Ibn Kathîrs hadîths källor och dömde den:

Rapporterad av Ahmad (4/13) med samma innebörd. Hadîthen är svag eftersom den återberättas av ´Abdur-Rahmân bin ´Ayyâsh as-Sam´î via Dalham bin al-Aswad – och båda är okända.”2

Det är inkorrekt att säga att de har samma innebörd. Förvåning betyder ju inte skratt. Enligt Ahl-us-Sunnah är bådadera två av Allâhs (´azza wa djall) egenskaper – och han tillhör dem och lov ske Allâh. Det är Ashâ´irah som inte tror på dem två. Istället tolkar de dem som nöje. Förmodligen uppmärksammade han inte vad hans ord fordrar. Därför sägs det att en dogms fordring är ingen dogm. Han har även rätt när han säger att hadîthen är svag sett till as-Sam´îs rapportering. Han gick dock miste om vägen som jag nämnde först. Jag anser att hadîthen är god på grund av alla dess vägar. Förmodligen tar han tillbaka sin försvagande dom när han inser de andra vägarna – och Allâh vet bättre.

11/173.

2Tafsîr Ibn Kathîr (1/445), kuwaitisk upplaga.