al-´Alâ’îs hyllning till Ibn Taymiyyah

Jag läste Hâfidh Salâh-ud-Dîn al-´Alâ’îs handskrift:

Den omnämnde Bahâ’-ud-Dîn hörde från de två Shaykherna: vår Shaykh, mästare och imam mellan oss och Allâh (ta´âlâ), analysens Shaykh, mannen som följde sina efterträdare på bästa sätt, ägaren av många dygder och slående och otaliga bevis. Må Allâh gagna oss med hans storslagna kunskaper och honom i de båda liven.

Han var Shaykh, imam, den lärde som lärde ut kunskaperna stegvis, ett hav och en pol av ljus, imamernas imam, samfundets godhet, de lärdas lärd, profeternas arvinge, den sista av Mudjtahidûn, teologernas unikum, Shaykh-ul-Islâm, de storslagnas argument, människornas förebild, lärarnas bevis, innovatörernas krossare, debattörernas svärd, kunskapernas hav, de gagnandes skatt, Qur’ân-tolkaren, epokens märkvärdighet, erans och skedets raritet, religionens fromme, muslimernas ledare, Allâhs argument mot skapelserna, den inkluderade till de rättfärdiga, den liknande av de forna, gruppernas Muftî, sanningens stödjare, vägledningens kännetecken, de memorerandes kolonn, betydelsernas och formuleringarnas riddare, föreskriftens pelare, besittaren av fantastiska vetenskaper – Abûl-´Abbâs bin Taymiyyah.”