Ahmad bekräftar Allahs fingrar med sina egna

´Abdullâh bin Mas´ûd sade:

”En man kom till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och sade: ”Abûl-Qâsim! Har du fått reda på att Allâh (´azza wa djall) skall bära skapelsen på ett finger, himlarna på ett finger, jordarna på ett finger, träden på ett finger och markerna på ett finger?” Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) började skratta så att hans kindtänder syntes och Allâh uppenbarade:

وَمَا قَدَرُوا اللَّهَ حَقَّ قَدْرِهِ وَالْأَرْضُ جَمِيعًا قَبْضَتُهُ يَوْمَ الْقِيَامَةِ وَالسَّماوَاتُ مَطْوِيَّاتٌ بِيَمِينِهِ سُبْحَانَهُ وَتَعَالَى عَمَّا يُشْرِكُونَ

”De underskattar sannerligen Allâh! På Uppståndelsens dag skall jorden vara en nypa för Honom och himlarna skall ligga hoprullade i Hans högra hand. Nej, fri är Han från brister, höjd högt över allt vad de avgudar!”1

Du ska veta att det inte är omöjligt att förstå hadîthen ordagrant och att fingrarna är Essensens egenskaper och att det är tillåtet att understryka egenskapen med handen. Det konkretiserade Ahmad enligt Abû Tâlibs rapportering. Han sade:

”Abû ´Abdillâh blev frågad om rabbinens hadîth och att man visar med handen. Han sade: ”Jag såg Yahyâ återberätta denna hadîth och rada upp finger efter finger.” Abû ´Abdillâh placerade sin tumme på sitt lillfingers fingertopp och sen vidare mot alla andra fingrar.”

Alltså konkretiserade han det.

Ahmad bin Ya´qûb bin Shâdhân sade:

”Jag har fått reda på att en man läste upp versen:

وَمَا قَدَرُوا اللَّهَ حَقَّ قَدْرِهِ وَالْأَرْضُ جَمِيعًا قَبْضَتُهُ يَوْمَ الْقِيَامَةِ وَالسَّماوَاتُ مَطْوِيَّاتٌ بِيَمِينِهِ سُبْحَانَهُ وَتَعَالَى عَمَّا يُشْرِكُونَ

”De underskattar sannerligen Allâh! På Uppståndelsens dag skall jorden vara en nypa för Honom och himlarna skall ligga hoprullade i Hans högra hand. Nej, fri är Han från brister, höjd högt över allt vad de avgudar!”

för Ahmad bin Hanbal och gestikulerade med handen varpå Ahmad sade: ”Må Allâh hugga av den handen” och gick upp ilsket.”

Denna rapportering får tolkas som att mannen liknade sin hand med Allâhs till skillnad från situationen där liknelse inte var syftet.

139:67