Ahmad: Allâh skrattar men vi vet inte hur

Abû Razîn al-´Uqaylî berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Vår Herre (´azza wa djall) skrattar åt Sina slavars hopplöshet medan Hans ändring är nära till hands.” Abû Razîn sade: ”Skrattar Herren (´azza wa djall)?” Han svarade: ”Ja.” Då sade han: ”Då kommer en Herre som skrattar aldrig beröva oss något gott.”

Asmâ’ bint Yazîd bin as-Sakan sade:

”När Sa´d bin Mu´âdh hade dött skrek hans moder. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade till henne: ”Vill du inte att dina tårar slutar rinna och att din sorg försvinner? Din son är den förste som Allâh skrattar åt.”

´Abdullâh bin Mas´ûd sade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den siste mannen som inträder paradiset kommer än att gå och snubbla på Vägen och än bli bränd av elden. När han har passerat den vänder han sig om och säger: ”Väldig är Han som räddade mig från dig!” Då reses ett träd framför honom så att han säger: ”Herre! Låt mig komma det nära”, varpå han kommer det nära. Då säger Han till honom: ”Människa! Behagas du av att Jag ger dig hela världen och dess motsvarighet därtill?” Han svarar: ”Herre! Gör Du narr av mig när Du är skapelsernas Herre?”

Ibn Mas´ûd skrattade och sade: ”Skall ni inte fråga varför jag skrattade? Så gjorde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och skrattade. Sedan frågade han: ”Skall ni inte fråga varför jag skrattar?” De sade: ”Varför skrattar du?” Han svarade: ”På grund av skapelsernas Herres skratt när han sade till Honom: ”Gör Du narr av mig?” Då svarar Allâh (ta´âlâ): ”Jag gör inte narr av dig men Jag är kapabel till allt Jag vill.” Därpå för Han in honom i paradiset.”1

Du ska veta att det är möjligt att förstå dessa hadîther ordagrant utan tolkning, vilket flera har återberättat från Ahmad. Hanbal berättade att Ahmad sade:

”Allâh skrattar men vi vet inte hur.”

När al-Marrûdhî frågade Ahmad om ´Abdullâh at-Tamîmî sade han:

Trovärdig, men jag har fått reda på att han tolkade hadîthen om skrattet som odling. Så säger Djahmiyyah.”

Han fastslog hadîthernas autenticitet, påbjöd att de förstås ordagrant och fördömde att de tolkas. Ty det finns inget omöjligt eller olämpligt i förhållande till Hans egenskaper som gör att de inte ska förstås ordagrant.

1Ahmad (5/269), Muslim (187), Ibn Mandah (661) m fl.

2Ibtâl-ut-Ta’wîl (1/217-218)