Ahl-us-Sunnahs rena och välsmakande mjölk

Regeln säger att de vilsna och villfarna anammar vissa texter till skillnad från andra.

Khawâridj och Mu´tazilah anammar texterna som handlar om straff. Samtidigt blundar de för texterna som handlar om belöning.

Murdji’ah anammar texterna som handlar om belöning. Samtidigt blundar de för texterna som handlar om straff.

De anammar alltså en sak och lämnar en annan. Det är typiskt de vilsna. De anammar det oklara och lämnar det klara. Allâh (ta´âlâ) sade:

هُوَ الَّذِيَ أَنزَلَ عَلَيْكَ الْكِتَابَ مِنْهُ آيَاتٌ مُّحْكَمَاتٌ هُنَّ أُمُّ الْكِتَابِ وَأُخَرُ مُتَشَابِهَاتٌ فَأَمَّا الَّذِينَ في قُلُوبِهِمْ زَيْغٌ فَيَتَّبِعُونَ مَا تَشَابَهَ مِنْهُ ابْتِغَاء الْفِتْنَةِ وَابْتِغَاء تَأْوِيلِهِ وَمَا يَعْلَمُ تَأْوِيلَهُ إِلاَّ اللّهُ وَالرَّاسِخُونَ فِي الْعِلْمِ يَقُولُونَ آمَنَّا بِهِ كُلٌّ مِّنْ عِندِ رَبِّنَا وَمَا يَذَّكَّرُ إِلاَّ أُوْلُواْ الألْبَابِ

”Det är Han som har uppenbarat för dig denna Skrift, där det finns fast och klart formulerade budskap – de utgör dess kärna – och andra som är mindre klara. Men de vilkas hjärtan har farit vilse går efter sådant i Skriften som är mindre klart, när de försöker så split och förvirring genom [godtycklig] tolkning av dess innersta mening – dess innersta mening känner ingen utom Allâh. – De vilkas kunskap är fast och djupt rotad säger: ”Vi tror på denna [Skrift]; allt är från vår Herre.” Men ingen ägnar eftertanke åt [och tar varning av] detta utom de som har förstånd.”1

Det har rapporterats autentiskt via ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Om ni ser dem som följer det oklara skall ni veta att det är dem som Allâh har beskrivit. Akta er därför för dem.”2

Allâh har väglett Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah till sanningen. De anammar texterna som handlar om straff och texterna som handlar om belöning. De anammar texterna om straff som Khawâridj argumenterar med och annullerar Murdji’ahs dogm. Och de anammar texterna om belöning som Murdji’ah argumenterar med och annullerar Khawâridjs dogm. De annullerar Khawâridjs dogm med Murdji’ahs bevis och Murdji’ahs dogm med Khawâridjs bevis.

Ahl-us-Sunnah anammar båda bevisen. Å ena sidan säger de att Khawâridjs bevis är sanna men att de berör de stora syndarna och bevisar att deras tro sjunker och påverkar syndaren, inte att han hädar på grund av dem. Beviset för det är texterna som handlar om belöning.

Å andra sidan säger de att Murdji’ahs bevis betyder att stora synder inte släcker tron helt och fullt och att deras utövare inte hädar, men att de ändå påverkar tron negativt. Beviset för det är texterna som handlar om straff.

Därmed resulterar Ahl-us-Sunnahs dogm som ren och pur, mellan det som kroppen stöter bort och blodet; ren och välsmakande mjölk för drickarna.

13:7

2al-Bukhârî (4547) och Muslim (2665).