Agendan bakom den eviga Qur’ânen är dementi av Allâhs handlingsegenskaper

Bland dem som säger att Hans handling upprätthålls av Honom finns de som hävdar att Hans handling är evig medan det handlade kommer i efterhand, på samma sätt som viljan är evig medan det valda kommer i efterhand. Det säger vissa anhängare till Abû Hanîfah, Ahmad och andra. Det var detta ath-Thaqafî och andra nämnde om Kullâbiyyah i samband med deras tvist med Ibn Khuzaymah.

Somliga säger att Hans handling är uppkommen sett till naturen (حادث النوع). Så säger de Shî´ah, Murdji’ah och Karrâmiyyah som delar den åsikten.

Andra säger att den sker gradvis med Hans vilja och förmåga. Han är dock alltid beskriven med den. Handlingen är alltså evig sett till naturen (قديم النوع), uppkommen efter omständigheterna (حادث الآحاد). Så säger Ahl-ul-Hadîths imamer och anhängare till ash-Shâfi´î och Ahmad.

I och med att majoriteten disputerar med er, uppskattas dispyten mellan er och era imamer bland Shî´ah och deras meningsfränder. De håller med er om att den är tillkommen, men att den upprätthålls av Allâhs essens. Sålunda säger de att de har enat sina argument med era argument och menar att det obefintliga kan varken påbjudas eller förbjudas och att ett tal måste upprätthållas av en talare.

Om de säger att vi anser att Herren är ett föremål för uppkomst, instämmer vi och säger att det är just vad föreskriften och intellektet bevisar. Ty den som säger att Skaparen varken talar, vill, älskar, hatar, behagas eller kommer har gått emot Allâhs (ta´âlâ) skrift.

Den som säger att Allâh ropar på Mûsâ i all evighet har gått emot Allâhs skrift och omedgörligt motstridit intellektet. Allâh sade ju:

فَلَمَّا جَاءهَا نُودِيَ

Men när han närmade sig den kallades han…”1

Också sade Han:

إِنَّمَا أَمْرُهُ إِذَا أَرَادَ شَيْئًا أَنْ يَقُولَ لَهُ كُنْ فَيَكُونُ

Om Han vill att något skall vara säger Han endast till det: ”Var!” – och det är.”2

Här talar Han på ett sätt som åsyftar futurum.

Allt som Mu´tazilah och Shî´ah argumenterar med och bevisar för att Allâhs tal är förknippat med Hans vilja och förmåga, att Han talar när Han vill och att Han talar gradvis, säger även vi. Detsamma gäller dem som säger att Allâhs tal upprätthålls av Hans essens och att det är Hans egenskap. Vi anammar det korrekta hos de båda grupperna och avfärdar deras teorier som förkastas av föreskriften och intellektet.

Om de säger att det fordrar att Han är ett föremål för uppkomst, undrar vi vem av Salaf och samfundet har dementerat det? Det är vad texterna i Qur’ânen och Sunnah består av. Det är vad den konkreta rimligheten står för och en åsikt som fordras av alla grupper. Den som avfärdar den vet inte vad det innebär.

Därtill är termen ”uppkomst” (حوادث) allmän. Den kan betyda sjukdomar och defekter. Allâh (ta´âlâ) är förskonad från sådant på samma sätt som Han är förskonad från slummer, sömn, trötthet, möda med upprätthållandet av himlarna och jorden och annat, vilket bevisas i Qur’ânen, Sunnah och samstämmigheten.

Lägg till det att de som förnekar egenskaperna, såsom Mu´tazilah och andra gör, argumenterar med den termen för att helt förneka Hans egenskaper eller uppkomst som upprätthålls av Honom. Det är fel. Att förneka något specifikt fordrar inte att även det allmänna förnekas. Bara för att Han är fri från brister och defekter betyder det inte att Han också är fri från Sina fullkomliga och majestätiska egenskaper och drag. Allt som Han vill och förmår av tal, handlingar och annat upprätthålls av Honom, vilket bevisas i Qur’ânen och Sunnah.

127:8

236:82