adh-Dhahabîs hyllning till Ibn Taymiyyah

1175 – Ibn Taymiyyah.

Imâm, ´Allâmah, Hâfidh, kritiker, Faqîh, Mudjtahid, storslagen Qur’ân-tolkare, Shaykh-ul-Islâm, de avhållsammas stjärna och sin tids unikum Taqiyy-ud-Dîn Abûl-´Abbâs Ahmad bin Shihâb-id-Dîn ´Abdil-Halîm bin Imâm, Mudjtahid och Shaykh-ul-Islâm Madjd-ud-Dîn ´Abdus-Salâm bin ´Abdillâh bin Abîl-Qâsim al-Harrânî, en av de mest storslagna.

Han föddes i Rabî´ al-Awwal 661. Han anlände med sin familj 667 och lyssnade till Ibn ´Abdid-Dâ’im, Ibn Abîl-Yusr, al-Kamâl bin ´Abdillâh, Ibn-us-Sayrafî, Ibn Abîl-Khayr och många andra.

Han månade om hadîther och nedskrivning av luntor. Han pendlade mellan de lärda, forskade efter hadîthernas källor, filtrerade dem och blev framstående inom återberättare, brister i hadîther, förståelse av hadîther, islamiska vetenskaper, skolastik och annat.

Han var ett hav av kunskap. Han tillhörde de smarta och de avhållsamma, de modiga och de givmilda. Han hyllas av meningsfränder och meningsmotståndare. Han skrev förmodligen 300 volymer.

Han talade i Damaskus, Egypten och vid riksgränsen. Han prövades och besvärades flera gånger. Han fängslades i Kairo och Alexandria, Egypten. Han fängslades två gånger i Damaskus. Där dog han fastkedjad 20 Dhûl-Qa´dah 728. Därefter togs hans kropp till stadens centrala moské vari otaliga människor bad begravningsbönen för honom; de tycktes uppskatta dem 60.000. Han begravdes bredvid sin broder Imâm Sharaf-ud-Dîn ´Abdullâh i Sûfiyyah-begravningsplatsen. Må Allâh benåda dem båda. Efteråt drömdes fina drömmar om honom. Också poesier i hyllning till honom skrevs efter hans död.

Han var ensam om vissa utslag varför han förtalades. Dock är de ingenting jämfört med hans hav av kunskap. Må Allâh (ta´âlâ) förlåta honom och vara nöjd med honom. Jag har aldrig sett någon som han. Alla människor i samfundet får ju sina åsikter accepterade och avslagna. Än sen då?