9. Profetens färd till at-Tâ’if

När manifestet hade hävts dog både Khadîdjah (radhiya Allâhu ´anhâ) och Abû Tâlib. De dog tre dagar efter varandra. Följaktligen gjorde Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) landsmän livet än svårare för honom och angrep honom. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) begav sig då till at-Tâ’if för att stadens invånare skulle hysa honom, stödja honom mot hans landsmän och skydda honom mot dem. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kallade dem till Allâhs (´azza wa djall) religion, men de godtog inget av det som han kallade dem till. Istället besvärade de honom oerhört mycket. Hans landsmän hade aldrig besvärat honom så mycket som vid det tillfället. Till följd därav återvände han från dem och begav sig tillbaka till Makkah under al-Mut´im bin ´Adiyy bin Nawfal bni ´Abdi Manâfs beskydd.

Han började kalla till Allâhs (´azza wa djall) religion varpå at-Tufayl bin ´Amr ad-Dawsî konverterade till islam. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad då Allâh låta honom utgöra ett budskap varefter Allâh skapade ett ljus i hans ansikte. Han sade:

”Allâhs sändebud! Jag fruktar att de kommer att säga att detta är en vanställning.”

Då bad han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) så att han fick ett ljus i rösten. Därmed blev han känd för mannen med ljuset.

Även at-Tufayl kallade sitt folk till Allâhs religion så att vissa av dem konverterade till islam. Han blev kvar i sin stad. När Allâh hade låtit Sitt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) erövra Khaybar kom han dit med uppemot åttio familjer.