9. De hedniska kvinnornas slöja

Också sade Hâfidh Ibn-ul-Qattân:

”Vår förståelse av att versen tillsynes undantar ansiktet och händerna stöds av Hans ord:

وَلْيَضْرِبْنَ بِخُمُرِهِنَّ عَلَى جُيُوبِهِنَّ

”Låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen.”

Det innebär att örhängena kunde synas när deras ansikten var avtäckta. Således befalldes de att täcka sina barmar så att inget av det syntes – inget annat än ansikte och händer som vanligtvis syns såvida de inte täcks avsiktligt och konstlat.

Qur’ân-uttolkarna nämner att versen uppenbarades i samband med att dåtidens kvinnor täckte sina huvuden med svansar längs ryggarna, likt nabatéerna, varpå deras barmar och halsar blottades. Följaktligen befallde Allâh (subhânah) dem att täcka barmarna med slöja så att allt omnämnt täcktes. Den befallningen efterlevde Utvandrarnas och Hjälparnas kvinnor så att de fäste sina slöjor än mer.”1

Sedan nämnde han ´Â’ishahs kommande hadîth fast med Abû Dâwûds formulering:

”De rev sönder sina höftskynken och använde dem till slöjor.”2

1an-Nadhar fî Ahkâm-in-Nadhar (2/21 – manuskript).

2Han sade att berättarkedjan är god.