76. Ut ur helvetet förr eller senare

Ett annat exempel är hadîthen:

”Ta ut ur Elden den som har ett guldmynts vikts tro i hjärtat, därefter den som har ett halvt guldmynts vikts tro, därefter den som har en dadelkärnas vikts tro, därefter den som har en myras vikts tro och därefter den som har mindre, mindre och mindre än en myras vikts tro.”1

De bedjande som har syndat stort kommer att lämna Elden till följd av medlingen som de får erhålla samt deras monoteism, tro, bön och dyrkelse. Först skall Han straffa dem för deras synder och sedan ta ut dem därifrån till följd av deras tro och handlingar.

Därefter låter Allâh (tabârak wa ta´âlâ) profeterna, de troende och martyrerna medla för dem som har ett guldmynts vikts tro i hjärtat, därefter för dem som har ett halvt guldmynts vikts tro i hjärtat, därefter för dem som har en dadelkärnas vikts tro i hjärtat, därefter för dem som har en myras vikts tro i hjärtat och därefter för dem som har mindre, mindre och mindre än en myras vikts tro i hjärtat. Denna dygd beror på Allâhs favör och därefter på dyrkan som ägnades Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) allena. Detta bevisar monoteismens dygd samtidigt som det också avvisar Khawâridj och Mu´tazilah som menar att stora syndare skall förbli i Elden.

1al-Bukhârî (7439) och Muslim (183).