67. Vad är domen för att älska en lärd så mycket att man inte vill höra kritik mot honom?

Fråga 67: Vad är domen för att älska en lärd eller kallare så mycket, att man inte vill höra kritik mot honom samt accepterar hans ord ehuru de går emot bevis? Deras argumentet är att den lärde är kunnigare om beviset än vi?

Svar: Det är en fördömd, klandervärd och otillåten fanatism1. Vi älskar de lärda och kallarna till Allâh (´azza wa djall), men om någon av dem förfelar i en sakfråga, klargör vi sanningen med bevis. Det drar inte ned på kärleken till den avvisade eller hans status. Imâm Mâlik (rahimahullâh) sade:

”Alla vi avvisar och avvisas – förutom han i den här graven.”2

Det vill säga Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).

Att vi avvisar vissa lärda eller bra individer, innebär inte att vi hatar dem eller nedvärderar dem. Vi klargör bara det korrekta. Således sade vissa lärda när deras kamrater förfelade:

”Vi älskar dem, men vi älskar sanningen än mer.”3

Det är det korrekta sättet. Tro inte att avvisning av lärda som förfelar inom en sakfråga betyder nedvärdering av eller hat mot dem. De lärda har alltid avvisat varandra och ändå fortsatt vara älskade bröder.

Vi får inte följa folks åsikter slaviskt, oavsett om de har rätt eller fel. Det är fanatiskt. Det är bara en persons ord som accepteras i alla fall och avfärdas aldrig; Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord. Ty han förkunnar från sin Herre och talar inte utefter sin egen drift. Alla andra kan ha rätt och fel, ändock de skulle vara de bästa människorna. Enkom Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är felfri. Det måste vi veta. Vi undanhåller inte fel för att favorisera individer. Vi måste klargöra fel. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Religionen är välvilja.” De sade: ”Mot vem, Allâhs sändebud?” Han sade: ”Mot Allâh, Hans skrift, Hans sändebud, muslimernas ledare och lekmän.”4

Klargörande av fel är välvilja mot allesammans medan undanhållet klargörande går emot välviljan.

1Muhammad Sultân al-Khadjandî sade:

”´Alî al-Qârî al-Hanafî sade:

”Ingen i detta samfund är ålagd att vara Hanafî, Mâlikî, Shâfi´î eller Hanbalî. Vad som däremot är obligatoriskt för lekmännen, är att fråga de lärda, däribland de fyra imamerna. Därför sägs det:

”Den som följer en lärd, träffar Allâh räddad.”

Samtliga ansvarsfulla människor är befallda att följa profeternas ledare, vår ledare Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).” (Hal-il-Muslim Mulzam bi Ittibâ´ Madhhab Mu´ayyan min-al-Madhâhib al-Arba´ah?, sid. 58)

Liknande sade Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh), vilket redan har angivits. Imâm ash-Shâfi´î (rahimahullâh) sade:

”Om en Sunnah från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) klargörs för en person, så är muslimerna enade om att han inte får lämna den för en annan åsikt.” (I´lâm-ul-Muwaqqi´în (2/361) av Ibn-ul-Qayyim)

2Ibn ´Abdil-Hâdî autentiserade det i ”Irshâd-us-Sâlik” (1/227). Ibn ´Abdil-Barr rapporterade det i ”al-Djâmi´” (2/91) och Ibn Hazm i ”Usûl-ul-Ahkâm” (6/145) från al-Hakam bin ´Utaybah och Mudjâhid.

3Så sade Shaykh-ul-Islâm Ibn-ul-Qayyim om Abû Ismâ´îl al-Harawî. Se ”Madâridj-us-Sâlikîn” (3/394).

4Muslim (55).