63. Ingen medling utan tillstånd

Allâh tar upp medlingen i flera versen. Han (tabârak wa ta´âlâ) sade bland annat:

وَلَا يَشْفَعُونَ إِلَّا لِمَنِ ارْتَضَى

”Och de kan inte medla för någon annan än den som Han är nöjd med.”1

وَكَم مِّن مَّلَكٍ فِي السَّمَاوَاتِ لَا تُغْنِي شَفَاعَتُهُمْ شَيْئًا إِلَّا مِن بَعْدِ أَن يَأْذَنَ اللَّهُ لِمَن يَشَاء وَيَرْضَى

”Hur talrika änglarna i himlen än är, är deras förböner till ingen nytta, om inte Allâh har gett Sitt tillstånd; och Han ger det till förmån för den Han vill och som funnit nåd inför Honom.”2

Denna medling berör de troende förutsatt att den beviljas. Trots änglarnas stora antal och höga position så kan de inte medla utan Allâhs lov. Detsamma gäller profeterna och de rättfärdiga bland följeslagare och andra; alla medlar först efter Allâhs (tabârak wa ta´âlâ) lov.

Många och bekräftade hadîther från sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säger att när Domedagens fasor blir allt häftigare och människornas väntan allt längre, beger de sig till Âdam, Nûh, Ibrâhîm, Mûsâ och ´Îsâ och ber dem medla inför Allâh för dem. Var och en kommer att ursäkta sig. Var och en kommer att säga:

”Jag bryr mig bara om mig själv.”

Slutligen beger de sig till Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Inte ens han kommer att medla förrän han ber Allâh om tillstånd och sedan beviljas det. Han kommer nämligen inte att medla på eget initiativ.

121:28

253:26