60. Hur visas välvilja mot makthavarna?

Fråga 60: Hur visas välvilja mot makthavarna?

Svar: Den kan visas på flera sätt:

1 – Bön för deras rättfärdighet och riktighet. Det är Sunnah att be för muslimska makthavare, framför allt där och då böner bönhörs med större sannolikhet1. Imâm Ahmad sade:

Om jag hade vetat att jag har rätt till en bönhörd bön, skulle jag bett för makthavaren.”2

En rättfärdig makthavare medför ett rättfärdigt samhälle och en förstörd makthavare medför ett förstört samhälle.

2 – Utföra handlingarna som de har ålagt de anställda.

3 – De skall upplysas om fel och synder som sker i samhället och som de kanske inte känner till. Upplysningen skall dock vara hemlig3. Offentlig upplysning framför människor och uppifrån predikstolar uppviglar ondska och orsakar hat mellan makthavare och medborgare.

Det är ingen välvilja att ta upp makthavarnas fel på predikstolar eller framför folk. Det medför inget gott. Det gör saken bara värre4. Välvilja är att du råder makthavaren genom att personligen kontakta honom5, skriva till honom eller skicka bud till honom som framför rådet till honom bakom stängda dörrar.

Inte heller är det välvilja att skriva råd och sedan offentliggöra det så att alla kan läsa det. Det är inget råd, det är skandalisering. Sådana saker orsakar ondska, glädjer fienden och involverar lustfyllda människor.

1Imâm Abû Muhammad al-Hasan bin ´Alî al-Barbahârî sade:

”Om du ser en man be mot makthavaren, skall du veta att han följer sin lust. Och om du ser en man be för makthavarens rättfärdighet, skall du veta att han – om Allâh vill – följer Sunnah.” (Sharh-us-Sunnah, sid. 116)

al-Fudhayl bin ´Iyâdh (rahimahullâh) sade:

”Hade jag haft rätt till en bönhörd bön, skulle jag inte bett för någon annan än ledaren.” Det sades: ”Hur kommer det sig, Abû ´Alî?” Då sade han: ”Hade jag enbart bett för mig själv, hade det bara varit till min fördel. Hade jag däremot bett för makthavaren, hade hans förbättring medfört slavarnas och ländernas förbättring.” (Abû Nu´aym (8/91) och al-Khallâl (9))

Imâm Ahmad dikterade för sin son ´Abdullâh:

”Jag ber Allâh (´azza wa djall) förlänga De troendes ledares liv, stadga honom och hjälpa honom. Han har allt i Sin makt.” (as-Sunnah (1/140) av ´Abdullâh bin Ahmad)

2Madjmû´-ul-Fatâwâ (28/391) och Kashshâf-ul-Qinâ´ (2/37).

3Detta är det bästa sättet att råda makthavarna. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lärde oss det när han sade:

”Den som har något att råda en makthavare om skall inte göra det offentligt. Han skall istället ta honom i handen och vara i enrum med honom. Antingen accepterar han det eller också har han levt upp till sin plikt och hans rättighet.”

4Offentliga råd består av flera faror:

1 – En sorts ögontjäneri och kärlek till uppmärksamhet. Ögontjäneriets nackdel är påtaglig då det annullerar människans handling. En dold handling har större chans att accepteras av Allâh.

2 – Risken att den rådde avfärdar rådet är stor, ty han ser det som en skandalisering och inget råd. Hans högmod kan även driva honom ut i ytterligare synd, vilket rådgivaren i viss mån ansvarar för.

3 – Även om själva kritiken mot makthavarna är befogad, så uppviglar en skandalisering allmänheten och fyller den med hat mot makthavarna. Det kan leda till avsaknad av gehör och lydnad – och det är Khawâridjs dogm.

Mordet på ´Uthmân (radhiya Allâhu ´anh) berodde på folk som var okunniga om Sunnah och följde provokatörer som förde människorna bakom ljuset gällande den renlärige kalifen ´Uthmân (radhiya Allâhu ´anh).

5Vilket det lärda gör.