6. Religionen låter kvinnan visa ansikte och händer

Även denna kommentar är diskutabel. Även om ansikte och händer syns vanligtvis, så syns de frivilligt. Från versen förstår jag att undantaget är ofrivilligt. Hur kan det då utgöra ett allomfattande bevis för något som syns frivilligt?

Efter reflektioner insåg jag att dessa lärda hade rätt och att deras åsikt är baserad på en precis begrundan. Salaf var alltså eniga om att Hans (ta´âlâ) ord:

إِلَّا مَا ظَهَرَ مِنْهَا

”… än vad som kan vara synligt…”

syftar på en handling som görs av kvinnan. De är bara oeniga om det hon visar frivilligt. Ibn Mas´ûd sade att versen pekar på hennes kläder, ytterplagg vill säga. Ibn ´Abbâs och andra följeslagare och efterföljare sade att den pekar på hennes ansikte och händer. Alltså handlar versen om det som Allâh tillåter och befaller henne att visa. Inser du inte att kvinnan som tar upp sitt ytterplagg så att hennes klänning och behag undertill syns (vilket vissa saudiskor gör) går emot versen enligt alla lärda? Båda hennes handlingar utförs frivilligt. Alltså kan versen inte betyda det. Domen i versen behandlar inte kvinnan som handlar ofrivilligt, ty ofrivilliga handlingar står man inte till svars för, utan det som syns med Allâhs tillstånd. Så om religionen tillåter kvinnan visa sina skönheter som hand, ansikte och annat, så skall domen inte protesteras med den omtalade avsikten. Religionen tillåter henne att visa dem liksom den tillåter henne att visa sitt ytterplagg. Det är så följeslagarna såg på saken när de sade att versen undantar ansiktet och händerna. Många kvinnor på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid och därefter handlade så, vilket du kommer att se i de kommande bevisen.