6. Pärlor om at-Tabarânî

6 – at-Tabarânî (d. 360) Kull 12

adh-Dhahabî skrev hans biografi i ”Tadhkirat-ul-Huffâdh” och sade:

”Hâfidh, Imam, ´Allâmah och argumentet Abûl-Qâsim Sulaymân bin Ahmad bin Ayyûb bin Mutayr al-Lakhmî ash-Shâmî at-Tabarânî. Han föddes 260. Han började gå på Hadîth-lektioner 273 och sedan framöver i Shâm, Makkah, al-Madînah, Jemen, Egypten, Bagdad, Kûfah, Basrah, Asbahân, Djazîrah och andra platser. Han rapporterade hadîther från mer än 1000 lärare.

Han författade boken ”al-Mu´djam al-Kabîr”. Den är ordnad utmed följeslagarna frånsett Abû Hurayrah. Det verkar som att han tog med Abû Hurayrahs hadîther i en bok för sig.

Hans bok ”al-Mu´djam al-Awsat” består av sex stora volymer. Den är ordnad utmed hans lärare i bokstavsordning. Däri rapporterar han från varje lärare en märkvärdig hadîth. Den påminner om ad-Dâraqutnîs ”Kitâb-ul-Afrâd”. I boken nämner han lärarens förträfflighet och vida rapporteringar. Han brukade säga att den boken är hans själ. Han lade ned mycket möda på den. Boken består av både bra och dåligt.

I boken ”al-Mu´djam as-Saghîr” nämner han hadîtherna som rapporteras av lärarna som bara har en hadîth att återberätta.

Han har författat många böcker. Han var en av ämnets män och var tillförlitlig och pålitlig.

at-Tabarânî föddes i Safar 260 i ´Akkâ1. Hans moder är från ´Akkâ.

Abû Nu´aym sade:

”at-Tabarânî anlände till Asbahân 290. Han lyssnade på hadîther och reste sedan iväg. Därefter kom han tillbaka och bodde där i sextio år.”

Ibn Mardûyah sade:

”at-Tabarânî anlände 310. Abû ´Alî bin Rustum al-´Âmil tog emot honom, kramade om honom och gav honom en lön till dess att han dog.”

Abû ´Umar bin ´Abdil-Wahhâb as-Sulamî sade:

”Jag hörde at-Tabarânî säga: ”När Ibn Rustum kom tillbaka från Persien gav han mig 500 silvermynt. Mot slutet av hans liv började han tala illa om Abû Bakr och ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) varefter jag lämnade honom och kom aldrig mer tillbaka.”

Ibn Fâris, författaren till ”al-Lughah”, sade:

”Jag hörde Ibn-ul-´Amîd säga: ”Jag trodde inte något var så underbart här i världen som ministerium och maktinnehav förrän jag såg at-Tabarânî läsa upp hadîther med Abû Bakr al-Dja´âbî i min närvaro. at-Tabarânî överglänste honom med sitt minne och al-Dja´âbî överglänste honom med sin smarthet. De började höja på rösterna. al-Dja´âbî sade: ”Jag har en hadîth som ingen annan i världen har.” at-Tabarânî sade: ”Låt höra.” al-Dja´âbî sade: ”Abû Khalîfah berättade för oss: Sulaymân bin Ayyûb berättade för oss…” at-Tabarânî sade: ”Jag är Sulaymân bin Ayyûb! Från mig hörde Abû Khalîfah. Ta hadîthen direkt från mig.” al-Dja´âbî började skämmas. Jag önskar jag aldrig var en minister och att jag i stället var at-Tabarânî så att jag kunde bli lika glada som han blev.”