55. Är det förtal av kallare att klargöra vissa fel i sekteriska böcker eller grupper som har kommit till vårt land?

Fråga 55: Är det förtal av kallare att klargöra vissa fel i sekteriska böcker eller grupper som har kommit till vårt land?

Svar: Nej. Det är inget förtal av kallare1. Dessa böcker tillhör inte kallet. Männen bakom dessa böcker och ideologier kallar inte till Allâh utmed insikt, kunskap och sanning. När vi klargör dessa böckers fel, eller dessa kallares fel, gör vi inte det för att fördöma personerna i sig. Vi gör det för att vi vill samfundet väl2 så att det inte drabbas av tvetydiga ideologier. De medför prövning och splittring. Vårt mål är alltså inte personerna i sig. Vårt mål är ideologierna i böckerna som har kommit till oss i kallets namn3.

1Salafiyyahs kallare anser inte varningar för vilsna Ahl-ul-Bid´a och dagens sekter och deras böcker vara ett förtal av dem. De anser att varningar för Ahl-ul-Bid´a och deras böcker tillhör Salafs metodik. Det finns många rapporteringar som vittnar om det. De till och med dyrkar Allâh med de varningarna. Shu´bah (rahimahullâh) sade:

”Kom och låt oss baktala en stund för Allâhs sak.”

Det vill säga kritisera och berömma. (Sharh ´Ilal at-Tirmidhî (1/349) och al-Kifâyah (91))

Abû Zur´ah ad-Dimashqî sade:

”Jag hörde Abû Mishar bli frågad om en person som förfelar i sina återberättelser och skriver fel varpå han svarade: ”Hans tillstånd skall klargöras.” Jag sade till Abû Zur´ah: ”Tycker inte du att det är baktal?” Han svarade: ”Nej.” (Sharh ´Ilal at-Tirmidhî (1/349))

´Abdullâh bin Imâm Ahmad sade:

”Abû Turâb an-Nakhshabî kom till min fader varefter min fader började säga att den ene är svag och den andre är pålitlig. Abû Turâb sade: ”Shaykh! Baktala inte de lärda.” Då vände sig min fader mot honom och sade: ”Ve dig! Detta är välvilja, inte baktal.” (Sharh ´Ilal at-Tirmidhî (1/349-350) och al-Kifâyah (46))

Det är dock tvetydiga kallare som tar illa upp när Ahl-ul-Bid´a wal-Ahwâ’ (om de lever) och deras böcker kritiseras och varnas för.

2Ändock männens hederlighet och pålitlighet sågas. Det görs för att andra inte skall luras av dem, framför allt om de är inflytelserika och har anhängare liksom ledare för olika rörelser. Detta finns i böcker som kritiserar och berömmer samt biografier. Det är harmlöst för den som är berättigad. Syftet är att blotta individernas tillstånd och varna för dem och inget personligt. När Imâm Ahmad (rahimahullâh) blev frågad om Husayn al-Karâbîsî sade han:

”Innovatör.” (Târîkh Baghdâd (8/66))

När han blev frågad om al-Muhâsibî sade han:

”Luras inte av hans ödmjukhet och mildhet. Luras inte av hans böjda huvud. Han är en ond man. Bara han som har erfarenhet av honom känner honom! Tala inte med honom. Han skall behandlas hänsynslöst. Sitter du med varje innovatör som återberättar hadîther från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)? Nej! Han skall behandlas hänsynslöst!” (Tabâqât-ul-Hanâbilah (1/233))

Abû Zur´ah sade när han blev frågad om al-Hârith al-Muhâsibî och hans böcker:

”Luras inte av hans ödmjukhet och mildhet. Luras inte av hans böjda huvud. Han är en ond man. Bara han som har erfarenhet av honom känner honom! Tala inte med honom. Han skall behandlas hänsynslöst. Sitter du med varje innovatör som återberättar hadîther från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)? Nej! Han skall behandlas hänsynslöst!” (Tabâqât-ul-Hanâbilah (1/233))

3Dessvärre finns kallare och ungdomar i detta land som har accepterat dessa tvetydiga och avvikande böcker. De lämnar det bättre för det sämre. Det finns till och med folk som hyllar och högaktar Abûl-A´lâ al-Mawdûdî och hans böcker, Muhammad Surûr bin Nâyif Zayn-ul-´Âbidîn, Hasan al-Bannâ, Sayyid Qutb, Muhammad Qutb, Hasan at-Turâbî och deras jämlikar från Ahl-ul-Bid´a som Salâh as-Sâwî och Muhammad Ahmad ar-Râshid.

Måhända undrar någon varför jag generaliserar dem på detta vis och att de omnämnda är mycket mer populära än vad jag är. Popularitet får inte oss att avstå från att klargöra sanningen som vi älskar mer än allting annat. Salafs metodik är glasklar när det kommer till att varna för avvikande och destruktiva metodiker. Opponenten skall i stället be om bevis mot de omnämnda individerna. Härmed nämns de:

1 – al-Mawdûdî sade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) trodde att ad-Dadjdjâl skulle uppstå på hans tid eller nästintill. Det antagandet har passerat sedan 1350 år tillbaka. Det har gått många sekler utan att ad-Dadjdjâl har uppstått. Det bevisar att hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) antagande var felaktigt.” (Rasâ’il wa Masâ’il, sid. 57, 1351)

I upplagan från 1362 sade han:

”Det antagandet har passerat sedan 1350 år tillbaka. Det har gått många sekler utan att ad-Dadjdjâl har uppstått. Det är ren fakta.”

Klart och tydligt dementerar han ad-Dadjdjâls uppkomst som det rapporteras mångfaldiga och autentiska hadîther om. Han sade också:

”Allt som har rapporterats från honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om ad-Dadjdjâl var definitivt endast en åsikt och en analogi från hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sida. Han var inte säker på sin sak.” (Rasâ’il wa Masâ’il, sid. 55, 1351)

Är inte det en dementi av ad-Dadjdjâls uppkomst? Är inte det ett beljugande av sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) besked som Allâh sade om:

وَمَا يَنطِقُ عَنِ الْهَوَى إِنْ هُوَ إِلَّا وَحْيٌ يُوحَى

”Och han talar inte av egen drift – nej, det är endast en uppenbarelse som uppenbaras.” (53:3-4)

Abû Muhammad al-Hasan bin ´Alî al-Barbahârî:

”Ingen muslim utesluts ur islam förrän han avvisar en Qur’ân-vers eller en rapportering från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), offrar för någon annan än Allâh eller ber för någon annan än Allâh. I så fall blir du ålagd att utesluta honom ur islam.” (Tabaqât-ul-Hanâbilah (2/23))

al-Mawdûdî sade:

”Allâh (subhânah) befallde honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i kapitlet ”an-Nasr” att be sin Herre om förlåtelse för de brister och defekter som han hade i sina plikter.” (Arba´atu Mustalahât-il-Qur’ân al-Asâsiyyah, sid. 156)

Vi söker Allâhs skydd mot denna lögn! Räcker det inte att Allâh sade att Hans profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är en slav, vilket är mänsklighetens mest fulländade egenskap? Så beskrev Han honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i flera Qur’ân-verser. Och hur förhåller han sig till sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord när han tilltalade de tre individerna som talade om dyrkan:

”Jag är den mest gudfruktige av er.”?

al-Mawdûdî är känd för att göra narr av Sunnah. Våra indiska bröder Ahl-ul-Hadîth har flera vetenskapliga avvisningar av honom som med bevis och belägg klargör hans och hans grupps (Jamaat-e-Islami) avvikelser.

2 – Muhammad Surûr bin Nâyif Zayn-ul-´Âbidîn, mannen bakom tidskriften ”as-Sunnah” som utges i London. Han har fyllt sin tidskrift med politisk upphetsning och sysselsatt ungdomarna med den. Han uppfostrar dem med Takfîr på makthavarna, förtal av Salafiyyahs lärda i Saudiarabien och Takfîr för synder.

3 – Hasan al-Bannâ. Han har redan kommit på tal.

4 – Sayyid Qutb. Några av hans dogmatiska uttalanden har redan kommit på tal. Han fyllde sin bok ”al-´Adâlah al-Idjtimâ´iyyah fîl-Islâm” med förnedring och förtal av ´Uthmân (radhiya Allâhu ´anh). Han sade:

”Tvivelsutan förändrades styret på ´Uthmâns tid, även om det fortfarande var inom islams ramar. ´Uthmân tog tag i kalifatet som en gammal man. Bakom sig hade han Marwân bin al-Hakam som gjorde många saker som inte var överensstämmande med islam.” (Sid. 214)

Han sade:

”´Uthmân gav 200.000 silvermynt från finansdepartementet till sin svärson al-Hârith bin al-Hakam. Han gav 600.000 till az-Zubayr. Han gav 200.000 till Talhah. Han gav en femtedel av Afrikas skattinkasseringar till Marwân bin al-Hakam.” (Sid. 214)

Bekräfta ditt påstående! Vi vill se källorna till dessa allvarliga anklagelser. För övrigt rekommenderar jag läsaren att läsa Abû Bakr bin al-´Arabîs bok ”al-´Awâsim min al-Qawâsim” vari dessa lögner avvisas. Sayyid Qutb sade också:

”´Uthmân hade numera gått bort. Han hade verkligen lämnat efter sig ett mäktigt Banû Umayyah. Det kunde han göra dels tack vare den makt som han hade gett dem på jorden och framför allt i Levanten, dels för att han hade gett fotfäste till deras mot islam respektlösa fundament när han etablerade en monarki… vilket förtunnade den allmänna islamiska andan.” (Sid. 217)

Också sade han:

”Jag anser att ´Alîs kalifat var en naturlig fortsättning på Abû Bakrs och ´Umars tidigare kalifat och att ´Uthmâns epok var ett tomrum mellan dem båda.” (Sid. 234)

Den som vill veta mer får referera till Shaykh Rabî´ bin Hâdî al-Madkhalîs bok ”Matâ´in Sayyid Qutb fî Ashâb Rasûlillâh”.

Sayyid Qutb sade:

”Islam måste döma eftersom det är den enda konstruktiva troslära som utgör en perfekt blandning av kristendomen och kommunismen som består av bådas syften och därtill även balans, harmoni och måttlighet.” (Ma´rakat-ul-Islâm war-Ra’smâliyyah, sid. 61)

Shaykh och ´Allâmah Ibn ´Uthaymîn (rahimahullâh) blev frågad om det sistnämnda uttalandet varpå han svarade:

”Vi säger till honom att kristendomen är en ändrad religion medan kommunismen är en falsk och grundlös ideologi. Den som säger att islam är en blandning av dem båda är antingen okunnig om islam eller också lurad av de kristna och kommunisterna i de otrogna länderna.”

Shaykh och Muhaddith Ismâ´îl bin Muhammad al-Ansârî (rahimahullâh) blev frågad om samma yttrande och svarade:

”Det uttalandet tyder på religionsenighet och brobygge religionerna emellan.”

Shaykh och Muhaddith Hammâd bin Muhammad al-Ansârî (rahimahullâh) fick också den frågan varvid hans svar var:

”Om personen som har uttalat sig på det här sättet lever än idag, så måste han ångra sig. Antingen ångrar han sig eller också avrättas han som avfälling. Och om han är död, så är det obligatoriskt att varna för detta falska uttalande. Vi gör dock inte Takfîr på honom eftersom vi inte har fastställt bevisen för honom.”

Alla dessa citat finns i ”al-´Awâsim mimmâ fî Kutub Sayyid Qutb min al-Qawâsim” (sid. 22)

5 – Hasan at-Turâbî. Han sade:

”I och med att religionen också är en symbolisk praktik som behandlar det dolda, opererar bortom det jordiska och bekantar sig med evigheten varför den snappar upp budskap i allting och brukar det för att komma till Allâh, så har konsten ett starkt band till religionen. Religion och konst kan alltså gå hand i hand så att konstnären leds till tro och konsten får hans tro att bli än starkare.” (ad-Dîn wal-Fann, sid. 91)

Ingen kommentar.

at-Turâbî sade också:

”Den islamiska konsten kunde inte fullända sin första väckelse i den arabiska världen, speciellt inte med tanke på att kultur och konst, frånsett poesi, var knapphändiga. Efter att civilisationen hade lämnat den arabiska världen och människorna hade etablerat sina islamiska center i Hidjâz och därpå fått det bra ställt, blev sång och musik allt vanligare. Det rapporteras att många lärda och efterföljare brukade lyssna.” (ad-Dîn wal-Fann, sid. 98)

Observera hur at-Turâbî hyllar musik och sång och anklagar efterföljarna och de lärda för att lyssna på musik och sång. Må Allâh ge honom det han förtjänar! Han sade också:

”Det är harmlöst att rita, avbilda eller illustrera, såväl individer, saker som vyer.

Det är harmlöst med fint tal, såväl poesi, epos, drama som sång.

Det är harmlöst med prosa, såväl meddelanden, sagor som annat, så länge det inte är falskt.

Det är harmlöst med hörbar och synbar konst, såväl sång, dans som musik, bara det inte påverkar karaktärerna negativt.

Det är harmlöst med målinriktad konst som teater och allmän kommunikation som biografer och teve.” (ad-Dîn wal-Fann, sid. 106)

Detta är ett våghalsigt påhopp på religionen då han tillåter sång, musik, dans, skådespel via teater och biografier och annat. Allâh! Vägled de vilsna muslimerna!

Egentligen vill jag inte tynga din läsning med dessa sjuka utlåtanden, men det är faktiskt obligatoriskt att klargöra den här mannens och hans jämlikas fel, misstag och fara så att folk inser sanningen om honom och inte luras av honom. Han sade också:

”Konst måste tillämpas i dyrkan. Via den går många vilse och via den kan folk vägledas. Den som försummar den lämnar ett stort område till en prövning som distraherar från Allâh och lockar till synder. Och den som anammar den som sig bör öppnar ett stort område till kallet och dyrkan på det vackraste sättet.” (ad-Dîn wal-Fann, sid. 110)

Titta bara hur at-Turâbî uttryckligt manar till konst och varnar för den som försummar den. Om han bara hade sagt att den som brukar konst öppnar ett stort område och stannat där, men han säger att det öppnar ett stort område till kallet till Allâh. Det är typiskt al-Ikhwân al-Muslimûn. De tillåter skådespel, Sûfiyyahs innoverade visor, lögn och slughet för kallets bästa. Det är så de ser på det. Det kännetecknar al-Ikhwân al-Muslimûn. Enligt dem främjar målet medlet. Vad som också är typiskt dem är sommarläger, utflykter och camping. Det hör till deras ledare Hasan al-Bannâs uppmaningar och strategier. Det intygas av Hasan al-Bannâs egna ord:

”al-Ikhwân al-Muslimûns utflyktsgrupper uppstod efter att kallet hade grundats och hörde till det tidigaste som hade etablerats. Jag själv var med i det första laget och medverkade personligen i vissa idrottsövningar.” (Mudhakkirât-ud-Da´wah wad-Dâ´iyah, sid. 270)

Låt oss berätta för er vad dessa sommarresor är baserade på. Hasan al-Bannâ sade:

”Aktiviteter:

Sommarresor. Syftet med resorna är militärövningar, bekantskap och kall. Resorna anordnas på fredagar varje vecka under sommarlovet. Det krävs att brodern har scoutkläder eller militärkläder.” (Mudhakkirât-ud-Da´wah wad-Dâ´iyah, sid. 280)

Här och nu kräver de inte militärkläder, ty det hade bara exponerat dem och deras agenda. Däremot kräver de idrottskläder, så tänk på det! Hasan al-Bannâ fortsatte och sade:

”Sommarmilitärläger. Syftet med lägret är militärövningar, fysisk idrott utomhus och romersk idrott. De medverkande bröderna delas upp i lag. Det krävs att brodern har scoutkläder eller militärkläder.”

På deras campingresor övar de bevakning, attacker och nattliga raider där olika grupper övar mot varandra. De lär sig även klättra i berg. De förbereder sig på att kampen kan börja när som helst och var som helst. Därtill anser de att sprängdåd och mord är en del av kampen. De dödar muslimer och fredar idoldyrkare.

Om du vill försäkra dig om dessa sommarläger, militärläger och campingresor som du ser idag och är en fortsättning på Hasan al-Bannâs läger, militärläger, utflykter och campingresor som han manade till, så skall du lyssna på vad Hasan al-Bannâ sade och jämför hans ord med deras dagordning som du upplever, tält som du sover i och grupperingarna som är med dig. Han sade när han berättade om sin vän:

”Han berättade personligen för mig att han en natt, innan gryning, patrullerade runt tälten. Varje tält var uppkallat efter heroiska följeslagare. Ett tält hette ”Abû Bakr”, ett annat ”Abû ´Ubaydah”, ett tredje ”Khâlid”, ett fjärde ”Sa´d bin Abî Waqqâs” och så vidare…” (Mudhakkirât-ud-Da´wah wad-Dâ´iyah, sid. 289)

Om du efter dessa citat från Ahl-ul-Bid´a, deras dogmatiska åsikter och nedvärdering av mänsklighetens mästare (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ser någon som hyllar dem, ärar dem, högaktar deras böcker eller ursäktar dem, så skall du betrakta honom hänsynslöst som dem. Det är Salafs (rahimahumullâh) metodik. Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

”Det är obligatoriskt att straffa alla som tillskriver sig dem, försvarar dem, hyllar dem, högaktar deras böcker, är känd för att hjälpa dem eller stödja dem, hatar tal mot dem eller ursäktar dem och säger att innebörden av deras tal är okänd, ifrågasätter bokens äkthet eller liknande ursäkter som endast härrör från en okunnig person eller en hycklare. Varenda en som känner till deras tillstånd måste straffa dem. Det hör till de största plikterna att stå upp mot dessa människor.” (Madjmû´-ul-Fatâwâ (2/132-133)).

Ibn ´Awn sade:

”Vi ser värre på den som sitter med Ahl-ul-Bid´a än på själva Ahl-ul-Bid´a.” (al-Ibânah (2/473))

Sufyân ath-Thawrî sade:

”Vi anser att den som går med innovatörer är själv innovatör.”