52. Kallaren som gör större skada än nytta och den islamiska uppväckelsen

Fråga 52: Det märks att vissa från Uppväckelsens1 kallare får en oerhörd passion för kallet när de hör vilken belöning kallaren erhåller. Därefter släcks passionen emellertid snabbt. Vad råder ni?

Svar: Jag är passiv när det kommer till termen ‘den islamiska uppväckelsen’ (الصحوة الإسلامية ). Den har dykt upp flera gånger i tidningen. Den termen förnekar mödan som har lagts ned av de reformatoriska lärda i alla tider samt all annan rättfärdighet som finns i det här samfundet. Det är något som kommer att finns på jorden fram till Domedagen.

Det är bra att ha passion till kallet. Människan skall eftersträva goda handlingar och kalla. Det är emellertid inte tillåtet att kalla innan inlärning. Hon skall veta hur hon skall kalla till Allâhs (´azza wa djall) religion och känna kallets tillvägagångssätt. Hon skall veta vad hon kallar till:

قُلْ هَذِهِ سَبِيلِي أَدْعُو إِلَى اللّهِ عَلَى بَصِيرَةٍ

”Säg: ”Detta är min väg: jag uppmanar [er] med klarsyn och insikt…”2

Det vill säga kunskap.

Ignoranten är inte lämpad för kallet. Först måste han vara försedd med kunskap, uppriktighet, tålamod, uthållighet och vishet. Han måste veta hur kallet skall gå till och vilka metodiker som sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har föreskrivit.

Att bara vara passionerad och älska kallet och sedan börja kalla gör i själva verket större skada än nytta. Han kan råka ut för problem och få andra att hamna i problem. För en sådan person räcker det att han uppmanar till godhet. Han belönas – om Allâh vill – för det. Men om han vill kalla så måste han först och främst lära sig. Alla är inte lämpade för kallet. Alla passionerade är inte lämpade för kallet. Passion med ignorans skadar och gagnar inte3.

1Termer som ‘uppväckelsen’, ‘uppväckelsens ungdomar’ och ‘den islamiska uppväckelsen’ upprepas ofta av vissa kallare och ungdomar. Det inger en känsla av att det islamiska samfundet har sovit eller varit i koma och saknat ett kall. Det stämmer inte. Det har alltid funnits godhet bland muslimerna och framför allt i det här landet. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade ju:

”Det skall aldrig sluta finnas en grupp från mitt samfund som är rådande upprättat på sanningen.”

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade också:

”Mitt samfund enas inte om villfarelse.” (Kashf-ul-Khifâ’ (2999) och Tadhkirat-ul-Muhtâdj (51))

Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) samfund har alltid varit vaket och befintligt. De lärda har alltid funnits, generationer efter generationer. Det har aldrig funnits en tid som har varit tom på lärda. Den som säger något annat beljuger den utvaldes (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

”Det skall aldrig sluta finnas en grupp från mitt samfund som är rådande upprättat på sanningen. Den skadas inte av dem som försakar den eller motsäger den till dess att Allâhs (tabârak wa ta´âlâ) befallning kommer och då kommer den att vara i samma tillstånd.” (Muslim (3/1037))

De som talar om uppväckelsen och dess historia utgår ifrån dagen då sekten al-Ikhwân al-Muslimûn bildades i Egypten av Hasan al-Bannâ. Det intygas av bland andra Muhammad Qutb. Han sade i ”Wâqi´unâ al-Mu´âsir”:

”Vi studerar bara fenomenet ‘den islamiska uppväckelsen’. Den började i en enda mans hjärta (det vill säga Hasan al-Bannâ). Allâh skänkte honom framgång och försåg honom med en upplyst själ och en ren kontakt med Allâh.” (Sid. 401)

Så uttrycker sig Sûfiyyah. Lov och pris tillkommer Allâh för att han inte sade att han också studerade under kända lärda. Det hade fått lekmännen att tro att han även var lärd. Kloka människor litar bara på de lärda medan de ignoranta litar på allt och alla. Han sade också:

”Denna upplysning i Hasan al-Bannâs hjärta och själ var en gudomlig seger… Där och då var det en reaktion på allt som hade hänt under en hel generations tid i den islamiska världen i allmänhet och i Egypten i synnerhet.” (Sid. 403)

Det bevisar att al-Ikhwân al-Muslimûns kall var endast en motreaktion. Det erkänner de själva. Muhammad Qutb har också skrivit en bok benämnd ”as-Sahwah al-Islâmiyyah”. Utgivaren sade i dess förord:

”Den islamiska uppväckelsen som har lyst upp den islamiska världen anses vara det största som har hänt människan under den andra halvan av 1900-talet.”

Muhammad Qutb sade:

”Även om den islamiska uppväckelsen har överraskat folk här och där så har den kommit i enlighet med Allâhs fastställda tidpunkt.” (Sid. 75)

Självklart är allting bestämt av Allâh. Det finns dock inget gott i denna uppväckelse. Vad finns det för överraskning i den?

Han sade också:

”Imamens och martyrens rörelse kom till när nästan hela samfundet låg och sov.” (Sid. 63)

Han sade också:

”Dagens handlande grupper är oense… kring rörelsens metodik som är obligatorisk att följa… Rörelsen var överensstämmande med metodiken som hade stiftats av imamen och martyren och som han hade grundat sin grupp på. Det fanns ingen annan aktiv grupp än den.” (Sid. 96)

Vad hände med Salafiyyahs kall i Saudiarabien och andra länder? Det var just då – och även nu – det var som starkast. Än i dag njuter muslimerna av dess välsignade frukter. Till skillnad från alla andra kall finns det inget negativt i det. Dessa människor hamnar dock under poetens ord:

Sanningen är sol och ögonen är syner

men de blinda kan inte se den

Eller också under en annans ord:

Måhända ser inte ögat solskenet på grund av sjukdom

Måhända känner inte munnen vattnet på grund av åkomma

Bakr Abû Zayd sade i sin bok ”Mu´djam-ul-Manâhî al-Lafdhiyyah” när han behandlade termen ‘den islamiska uppväckelsen’:

”Det är en beskrivning som Allâh inte har förknippat något dom med. Det är en ny term. Vi känner inte till att Salaf använde den. Den uppstod på 1400-talet efter utvandringen efter att bland andra nasaréerna hade återvänt till kyrkan. Därefter kom den till muslimerna. Muslimerna får inte ta efter dem inom religiösa frågor. De får inte hitta på slogans som saknar tillstånd från Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). De föreskrivna titlarna är baserade på bevisen i Qur’ânen och Sunnah: islam, îmân, ihsân och taqwâ därav muslim, mu’min, muhsin och taqî. Om jag bara visste var innovationen ‘den islamiska uppväckelsen” härstammar ifrån. Härstammar den från ‘vaken’ (صاحٍ) eller vad?” (Sid. 209)

212:108

3Dhirâr bin ´Amr sade:

”Jag svär vid Allâh att aldrig någonsin handlar en person utav okunnighet utan att han gör större skada än nytta.” (al-Faqîh wal-Mutaffaqih (1/19))