Väpnade gruppers mord och plundring är ett exempel på terrorism

4 – Så är handlingarna som utförs av väpnade grupper som påstår att de kämpar och strävar efter en återvändo till den islamiska föreskriften varefter de dödar vissa, plundrar andra, terroriserar familjer och samhällen och ödelägger komplex och anläggningar, som flygplatser och skolor, ett exempel på den skrämmande och täckta terrorismen samt det hatiska, grava och intensiva brottet.

Om ändå dessa människor som kallar sig för det ena och det andra, hävdar att de är kunniga och ger utslag som tillåter mord på makthavare, inklusive folk som är tysta om makthavarnas synder och inte revolterar mot dem, lade vikt vid att sprida islam. De borde sprida islamisk dogm, dyrkan, behandling, karaktär, vandel och etikett bland behövande människor och göra så gott de kan. De borde hämta sin metodik från den givmilda Qur’ânen och sitt levnadssätt från den autentiska Sunnah. Det är vad de borde göra innan de drar sina vapen mot människor, terroriserar deras färdvägar och skakar om deras trygghet och stabilitet. Deras handling är ett övergrepp, en orättvisa och en fientlighet, men de säger att de gör det för den islamiska föreskriften och det islamiska samfundets välfärd. På så sätt svartmålar de sann islam. De banar vägen för förtal. De banar vägen för islams och muslimernas fiender över hela världen. De säger att vår majestätiska islam är barbarisk, orättfärdig, extrem och terroristisk. De drar alla muslimer över en kam och kallar dem för terrorister och extremister. De respekterar inte en enda mänsklig rättighet. Allt det beror på konsekvenserna av ett dåligt kall. Skapelser måste kallas på ett korrekt och föreskrivet sätt som är överensstämmande med sändebudens och profeternas klara och tydliga metodik.

Dessa människor är tvivelsutan vilsna i sitt bemötande av människor, oavsett deras nivå. I helhet skonas ingen från deras ondska. De enda skonade är de som håller sig till sekteriska och aktivistiska organisationer som river utan att bygga, förstör mycket utan att förbättra.

Många av Salafiyyahs lärda och kloka och insiktsfulla muslimer har ropat på dem och varnat dem för deras illgärningar i det islamiska kallets namn. De dödar, plundrar och angriper det förbjudna om de utsatta så skulle vara tryggade nasaréer. De manipulerar naiva ungdomar för att hetsa upp dem. Följaktligen hamnar de i fängelsehålorna utan att ha åstadkommit något för det sanna kallet. Ty de gjorde inte rätt.

Måhända de anklagar personen som vill dem väl och vet hur det skall kallas till islam för att arbeta för staten, kompromissa, fega, vara ignorant om nutiden och strunta i islams och muslimernas bekymmer. Sådana människor lyssnar inte. Det är inte lönt att råda dem. De är som poeten sade:

Du hade hörts om du ropade på en levande

men den du ropar på är livlös

Om det du blåste i vore eld skulle det ha lyst

men det du blåser i är aska

Deras förhållande till de lärda och välvilliga och de visa, ärliga och uppriktiga är som poeten sade:

Den dummes förhållande till den lärde

är som den lärdes förhållande till den dumme

Den ene håller sig borta från den andre

och den andre håller sig än mer borta från den förste

Jag kan säga att om alla kallade till islam på samma sätt som Salaf som följde profeterna och sändebuden, hade Allâh fått många människor att konvertera till islam frivilligt och med nöje:

فِطْرَةَ اللَّهِ الَّتِي فَطَرَ النَّاسَ عَلَيْهَا

”Den rena, ursprungliga tron, den tro som Allâh vid skapelsen lade ned som en naturens norm i människan.”1

Men dessa människor har valt en annan väg än den som beträddes av Salafs lärda och deras anhängare. De har inte uppnått något av det som de har strävat så mödosamt efter. Bara Allâh känner till deras motiv, mål och avsikter. Deras fall är inte helt olikt poetens ord:

Hoppas du på räddningen utan att färdas på dess väg?
Båten flyter ju inte på land

130:30