5. Det får en kvinna visa enligt al-Qurtubî

Jag tycker inte att det övervägandet är starkt då versen ter sig inte så i förstone. Övervägandet är snarare en fordring som dock inte fordras i detta fall. Ty meningsmotståndaren kan säga att kvinnan får visa sitt ansikte i bönen just för att hon ber, men inte när hon går ut därför att skillnaden är uppenbar mellan de båda fallen.

Det säger jag trots att jag håller med honom om att hon får visa ansiktet, händerna och handflatorna när hon ber och annars. Det finns flera bevis för det. Men här och nu diskuteras det här bevisets giltighet, inte påståendets dito. Det korrekta undantaget är det som har nämnts tidigare och som jag stödde med Ibn Kathîrs ord. Det stöds även av al-Qurtubîs ord:

”Ibn ´Atiyyah sade: ”Utifrån versens formulering tycker jag att kvinnan skall måna om att täcka alla skönheter frånsett det som är tvunget att synas i samband med oundviklig rörelse, behov och liknande. Orden:

إِلَّا مَا ظَهَرَ مِنْهَا

”… än vad som kan vara synligt…”

gäller det som är nödvändigt för kvinnor. Alltså är det förbisett.”1

al-Qurtubî sade:

”Det är bra sagt. I och med att ansikte och händer visas i princip vanligtvis och i dyrkan, som bön och vallfärd, så är det korrekt att undantaget refererar till dem båda. Det bevisas av hadîthen som rapporteras hos Abû Dâwûd via ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) som sade:

”När Asmâ’ bint Abî Bakr (radhiya Allâhu ´anhumâ) gick in till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) iklädd tunna kläder, vände sig Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om och sade till henne: ”Asmâ’! Det är olämpligt för en könsmogen kvinna att visa något annat än detta” och pekade på sitt ansikte och sina händer.”

Detta är starkare ur ett säkerhetsåtgärdsperspektiv, men också utav hänsyn till människornas förstörelse. Alltså skall en kvinna inte visa något av sina skönheter frånsett det som kan vara synligt av hennes ansikte och händer.”

1al-Djâmi´ li Ahkâm-il-Qur’ân (12/229).