5. Därför skickades profeter och sändebud

2 – Tawhîd-ul-Ulûhiyyah. Det betyder att endast Allâh (´azza wa djall) skall dyrkas. Detta är inte detsamma som att betro att Han är ensam om att skapa, försörja och ordna. Denna sort innebär att bön, åkallan, avlagd ed, vallfärder, välgörenhet och all annan dyrkelse tillägnas enbart Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) för Allâhs sak. Det var kring detta som konflikter bröt ut mellan sändebud och deras samfund.

Det fanns inga konflikter kring den föregående sorten. Alla samfund erkände att Allâh är Skaparen och Försörjaren som ger liv och död och ordnar skapelsen. Ingen annan än udda människor avfärdade Tawhîd-ur-Rubûbiyyah, och även när de gjorde det var det bara ytligt. Innerst inne trodde även de på det. Farao är ett exempel på dem. Till synes förnekade han Herrens (subhânahu wa ta´âlâ) existens och sade:

أَنَا رَبُّكُمُ الْأَعْلَى

Jag är er högste Herre!”1

Men innerst inne var han övertygad om att han var ingen herre som skapade eller försörjde. Innerst inne erkände han Allâh som Skaparen och Försörjaren.

Även dagens kommunister förnekar Herrens existens. Till synes vill säga. För övrigt vet alla kloka människor att skapelsen har inte blivit till utan skapare och ordnare. Alla kloka människor medger alltså Tawhîd-ur-Rubûbiyyah.

Vad Tawhîd-ul-Ulûhiyyah beträffar, så accepteras det enkom av minoriteten. Bara de troende, sändebudens anhängare, accepterar det. De flesta otrogna gör det inte. De dyrkar inte bara Allâh ehuru de skulle acceptera Tawhîd-ur-Rubûbiyyah och kanske till och med dyrka Allâh. När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befallde dem att säga att det inte finns någon sann gud utom Allâh för att erhålla framgång, sade de:

أَجَعَلَ الْآلِهَةَ إِلَهًا وَاحِدًا إِنَّ هَذَا لَشَيْءٌ عُجَابٌ

”Han gör ju alla gudar till en gud? Det är högst märkligt!”2

De vägrade säga att det inte finns någon sann gud utom Allâh, trots att de erkände Allâhs herravälde. Men de vägrade att acceptera Hans suveräna rätt till dyrkelse. De sade att de dyrkar Allâh och medlare och mellanhänder som de ansåg föra dem närmare Allâh. Så de dyrkade mellanhänder och vägrade att dyrka Allâh allena. De sade:

لَا تَذَرُنَّ آلِهَتَكُمْ وَلَا تَذَرُنَّ وَدًّا وَلَا سُوَاعًا وَلَا يَغُوثَ وَيَعُوقَ وَنَسْرًا

Låt oss aldrig överge våra gudar – varken Wadd, Suwâ´, Yaghûth, Ya´ûq eller Nasr!”3

Det sade Nûhs samfund. Mönstret är dock ett och samma, alltsedan den förste hädaren till den siste.

Detsamma säger dagens gravdyrkare, de uppmanar varandra att inte sluta dyrka al-Hasan, al-Husayn, al-Badawî och andra. De anser att de är dygdiga och besitter status varför de slaktar för dem, avlägger eder i deras namn, går runt deras gravar, eftersträvar deras välsignelse. De uppmanar varandra att vidhålla dessa handlingar och inte lyssna till de så kallade respektlösa som bekämpar gravdyrkan och är okunniga om helgonens rätt. Mönstret är alltså detsamma alltsedan Nûhs dagar:

لَا تَذَرُنَّ آلِهَتَكُمْ وَلَا تَذَرُنَّ وَدًّا وَلَا سُوَاعًا وَلَا يَغُوثَ وَيَعُوقَ وَنَسْرًا

Låt oss aldrig överge våra gudar – varken Wadd, Suwâ´, Yaghûth, Ya´ûq eller Nasr!”

Detta är alltså den andra sortens Tawhîd, Tawhîd-ul-Ulûhiyyah, som handlar om att endast Allâh (´azza wa djall) skall dyrkas. Detta är denna sorts Tawhîd som Allâh sände sändebuden och uppenbarade skrifterna med. Ni läser ju själva Hans (ta´âlâ) ord:

وَمَا خَلَقْتُ الْجِنَّ وَالْإِنسَ إِلَّا لِيَعْبُدُونِ

”Jag har skapat djinnerna och människorna enbart för att de skall dyrka Mig.”4

Han sade inte att Han har skapat dem för att de skall erkänna att Han är Herren, ty det betrodde de redan. Också sade Han:

وَلَقَدْ بَعَثْنَا فِي كُلِّ أُمَّةٍ رَّسُولاً أَنِ اعْبُدُواْ اللّهَ وَاجْتَنِبُواْ الطَّاغُوتَ

Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma: ”Dyrka Allâh och håll er borta från Tâghût!”5

Han sade inte att de kommit för att förkunna att Han är Skaparen och Försörjaren, ty det betrodde de redan. Dock räcker inte enkom den tron. Avgudadyrkarna förnekade Tawhîd-ul-Ulûhiyyah. De var majoriteten då och de är majoriteten idag. De vägrade lämna sina gudomar och de vägrade dyrka Allâh (´azza wa djall) allena. Allt detta för att de hävdade att deras gudomar för dem närmare Allâh och medlar för dem:

وَزَيَّنَ لَهُمُ الشَّيْطَانُ أَعْمَالَهُمْ فَصَدَّهُمْ عَنِ السَّبِيلِ وَكَانُوا مُسْتَبْصِرِينَ

”Djävulen skönmålade för dem deras handlingar och spärrade vägen för dem, trots att de var klarsynta människor.”6

179:24

238:5

371:23

451:56

516:36

629:38