38. Qur’ân-läsningen i nattbönen

6 – Nattbönen

Ibland läste han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) högt och ibland läste han tyst1. Ibland läste han kort och ibland läste han länge. Ibland kunde han läsa så länge att Ibn Mas´ûd (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”En natt bad jag med profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Han stod och läste så länge att jag slogs av dålig tanke.” Det sades: ”Vad slog dig?” Han sade: ”Det slog mig att sätta mig ned och lämna profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).”2

Hudhayfah bin al-Yamân sade:

”En natt bad jag med profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). När han inledde bönen med ”al-Baqarah” tänkte jag att han går nog ned i Rukû´ efter hundra verser. Han läste vidare. Då tänkte jag att han läser nog tvåhundra verser. Han läste vidare. Då tänkte jag att han går nog ned i Rukû´ när han är klar med det. Då inledde han ”an-Nisâ’” och läste det. Sedan inledde han ”Âl ´Imrân”3 och läste det. Han stannade efter varje vers. När han kom till en vers vari Allâh förklaras vara fri från brister, förklarade han Allâh vara fri från brister, när han kom till en vers vari bön kommer på tal, bad han, och när han kom till en vers vari bön om skydd kommer på tal, bad han om skydd. Sedan gick han ned i Rukû´…”4

En natt när han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade ont läste han de sju längsta kapitlen5.

Det kunde hända att han läste ett av de kapitlen i varje Rak´ah6.

Det känns inte till att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) någonsin har läst ut hela Qur’ânen under en och samma natt7. Faktum är att han inte tyckte om att ´Abdullâh bin ´Amr (radhiya Allâhu ´anh) skulle göra det när han föreslog:

”Läs ut Qur’ânen en gång i månaden.” Han sade: ”Jag kan mer än så.” Han sade: ”Läs ut den vart tjugonde natt.” Han sade: ”Jag kan mer än så.” Han sade: ”Läs ut den vart sjunde natt och läs inte mer än så.”8

Därefter lät han honom läsa ut den vart femte9 och slutligen vart tredje10. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbjöd honom att läsa ut den snabbare än så11 och förklarade orsaken:

”Den som läser ut Qur’ânen snabbare än tre dygn kommer inte att begripa den.”12

I en annan formulering står det:

”Den som läser ut Qur’ânen snabbare än tre dygn kommer inte att förstå den.”13

Han sade också till honom:

”Varje dyrkare har ett iver14 och varje iver har en period som antingen är Sunnah eller också innovation. Om hans period leder till Sunnah så är han vägledd och om hans period leder till något annat så går han under.”15

Till följd därav läste han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte ut Qur’ânen snabbare än tre dagar16. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som läser tvåhundra versen under en natt skrivs upp bland de ödmjuka och uppriktiga.”17

Varje natt läste han kapitlen ”al-Isrâ’” och ”az-Zumar”18.

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som läser hundra versen under en natt kommer inte att skrivas upp bland de försumliga.”19

Ibland läste han minst femtio verser i varje Rak´ah20.

Ibland läste han motsvarande kapitlet ”al-Muzammil”21.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad sällan hela nätter22. ´Abdullâh bin Khabbâb bin al-Arat (som stred tillsammans med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vid Badr) granskade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) en natt när han bad hela den. Efter att han hade bett klart Fadjr sade han till honom: ”Allâhs sändebud! Må mina föräldrar offras för dig. I natt bad du en bön som jag aldrig har sett dig be förr.” Han sade: ”Det stämmer. Det var en bön av hopp och fruktan. Jag bad min Herre om tre saker. Han beviljade mig två och vägrade mig en. Jag bad min Herre att inte låta mitt samfund gå under liksom de tidigare samfunden har gått under (i en annan rapportering ”att inte låta mitt samfund gå under på grund av torka”), vilket Han beviljade mig. Jag bad min Herre (´azza wa djall) att inte låta en utomstående fiende råda över oss, vilket Han beviljade mig. Jag bad min Herre att inte splittra oss i sekter, vilket Han vägrade mig.”23

En natt upprepade han följande vers till gryningen:

إِن تُعَذِّبْهُمْ فَإِنَّهُمْ عِبَادُكَ وَإِن تَغْفِرْ لَهُمْ فَإِنَّكَ أَنتَ الْعَزِيزُ الْحَكِيمُ

”Om Du straffar dem är de ju Dina tjänare; och om Du förlåter dem är Du den Allsmäktige, den Vise.”24

Han läste den i Rukû´ och Sudjûd och när han tillbad. På morgonen sade Abû Dharr (radhiya Allâhu ´anh) till honom: ”Allâhs sändebud! Du läste den här versen till gryningen. Du läste den i Rukû´ och Sudjûd och när du tillbad. Allâh har ju lärt dig hela Qur’ânen. Om någon av oss hade gjort det skulle vi tagit illa upp.” Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Jag bad min Herre (´azza wa djall) om att få medla för mitt samfund, vilket Han beviljade mig. Var och en som inte avgudar något med Allâh kommer att få ta del av den.”25

En man sade:

”Allâhs sändebud! Jag har en granne som bara läser ”al-Ikhlâs” när han ber på natten. Han upprepar det hela tiden och läser ingenting annat.” Det var som om mannen såg ned på det. Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Jag svär vid Honom i Vars hand min själ är att den motsvarar en tredjedel av Qur’ânen.”26

1an-Nasâ’î med en autentisk berättarkedja.

2al-Bukhârî och Muslim.

3Det är så det är rapporterat, nämligen ”an-Nisâ’” innan ”Âl ´Imrân”. Det bevisar att det är tillåtet att låta bli att läsa utmed ordningen i ´Uthmâns Mushaf.

4Muslim och an-Nasâ’î.

5Abû Ya´lâ och al-Hâkim som sade att den är autentisk och adh-Dhahabî höll med. De sju längsta kapitlen är ”al-Baqarah”, ”Âl ´Imrân”, ”an-Nisâ’”, ”al-Mâ’idah”, ”al-An´âm”, ”al-A´râf” och ”at-Tawbah”.

6Abû Dâwûd och an-Nasâ’î med en autentisk berättarkedja.

7Muslim och Abû Dâwûd.

8al-Bukhârî och Muslim.

9an-Nasâ’î och at-Tirmidhî som sade att den är autentisk.

10al-Bukhârî och Ahmad.

11ad-Dârimî och Sa´îd bin Mansûr i ”as-Sunan” med en autentisk berättarkedja.

12Ahmad med autentisk berättarkedja.

13ad-Dârimî och at-Tirmidhî som sade att den är autentisk.

14Imâm at-Tahâwî sade:

”Det är entusiasmen som muslimerna har i sina handlingar när de dyrkar sin Herre (´azza wa djall). Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ville inte att de skulle ha en entusiasm som sedan oundvikligt råkade ut för en svacka. Istället befallde han dem att utföra goda handlingar som de alltid kunde utföra tills de träffade sin Herre (´azza wa djall). Det har rapporterats att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade i form av den betydelsen:

”Handlingarna som Allâh älskar mest är de kontinuerliga ehuru de är små.”

Hadîthen som han sade hade rapporterats är rapporterad av al-Bukhârî och Muslim via ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ).

15Ahmad och Ibn Hibbân som autentiserade den.

16Ibn Sa´d (1/376) och Abûsh-Shaykh i ”Akhlâq-un-Nabî (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)” (281).

17ad-Dârimî och al-Hâkim som autentiserade den och adh-Dhahabî höll med.

18Ahmad och Ibn Nasr med en autentisk berättarkedja.

19ad-Dârimî och al-Hâkim som autentiserade den och adh-Dhahabî höll med.

20al-Bukhârî och Abû Dâwûd.

21Ahmad och Abû Dâwûd med en autentisk berättarkedja.

22Muslim och Abû Dâwûd. Utmed denna hadîth är det föraktfullt att alltid be hela nätter eller till och merparten av nätterna. Ty det stämmer inte överens med hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah. Om det hade varit bättre att be hela nätterna skulle han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte låtit bli att praktisera det. Den bästa vägledningen är ju Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vägledning. Luras inte av rapporteringen att Abû Hanîfah (rahimahullâh) bad Fadjr med tvagningen från ´Ishâ’ i fyrtio år. Den saknar nämligen grund. ´Allâmah al-Fayrûzâbâdî sade:

”Det är en klar lögn som inte passar imamen. Det finns inget förträffligt i det. En sådan imam skall göra det som är bättre än så. Det är bättre och fullkomligare att två sig inför varje bön. Detta om vi skulle säga att det verkligen är autentiskt att han var uppe varje natt i fyrtio år. Det är nästintill omöjligt. Det är en legend från vissa okunniga fanatiker. De har sagt så om Abû Hanîfah och andra. Allt är påhittat.” (ar-Radd ´alâl-Mu´taridh (1/44))

23an-Nasâ’î, Ahmad och at-Tabarânî (2/187/1). Autentisk enligt at-Tirmidhî.

245:118

25an-Nasâ’î, Ibn Khuzaymah (1/70/1), Ahmad, Ibn Nasr och al-Hâkim som autentiserade och adh-Dhahabî höll med.

26Ahmad och al-Bukhârî.