37. Vad är domen för religiöst skådespel och islamiska visor som utövas av vissa ungdomar på sommarlägren?

Fråga 37: Vad är domen för religiöst skådespel och islamiska visor som utövas av vissa ungdomar på sommarlägren?

Svar: Jag anser inte att skådespel1 är tillåtet på grund av följande orsaker:

1 – Det distraherar publiken2 som tittar på skådespelaren och skrattar3. Skådespel har i princip syfte att underhålla och distrahera publiken och ingenting annat.

2 – Måhända spelar de stora islamiska personligheter som till exempel följeslagarna. Det är en nedvärdering av dem4 oavsett om du lägger märker till det eller inte. Det är inte tillåtet för ett barn eller en vuxen människa att spela en av de lärda eller en följeslagare eftersom det är en nedvärdering av den islamiska personligheten via en syndig eller smaklös skådespelare.

Behagas du av att någon härmar din gångstil eller ditt talesätt? Eller tycker du att det är nedvärderande? Även om skådespelaren påstår att han endast menar väl, så tycker ingen om att bli imiterad.

3 – Den här orsaken är än allvarligare, nämligen att en otrogen personlighet, liksom Abû Djahl och Farao, spelas och att hans otrogna ord uttalas. De hävdar att de vill avvisa dem eller visa hur det var under den hedniska tiden. Det är en liknelse av dem och sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbjöd liknelse av idoldyrkarna och de otrogna5. Det spelar ingen roll om liknelsen berör en personlighet eller ett talesätt.

4 – Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kallade inte på det här viset. Det gjorde inte heller Salaf eller de tidiga muslimerna.

Dessa skådespel har endast blivit kända via utlandet, via de otrogna. De har smugit sig in till oss i kallets namn. Det är inte korrekt att tro att de utgör ett medel till kallet. Medlen till kallet skall vara överensstämmande med Qur’ânen och Sunnah6. Det behöver inte denna metod. Under alla dessa år har kallet varit framgångsrikt utan skådespel. Skådespelen har inte nyttat något. De har inte påverkat något. Det bevisar att de är destruktiva, värdelösa och skadliga.

Om någon säger att änglarna visade sig i en mänsklig skepnad, så är det därför att människan inte klarar av att se änglarna i deras egentliga skepnad. Detta är till människans fördel. Människan hade inte klarat av att tala med och titta på änglarna om de hade visat sig för dem i sin egentliga skepnad7. Syftet med änglarnas förvandling är ju inte skådespel, vilket dessa människor menar. Änglarna förvandlas till mänskliga skepnader för människans bästa eftersom deras skepnad skiljer sig från människans skepnad. Hur skall en människa förvandlas till en annan människa? Vad nyttar det?

1Shaykh Bakr Abû Zayd sade:

”Flera forskare har kommit fram till att skådespel hörde till de grekiska hedningarnas dyrkan.” (at-Tamthîl, sid. 18)

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah sade när han tog upp de kristnas praxis under palmsöndagen:

”De går ut med olivkvistar och annat för att ta liknelsen av vad som hände Messias.” (Iqtidhâ’-us-Sirât al-Mustaqîm, sid. 191)

Citatet är hämtat ur Shaykh Bakr Abû Zayds bok ”at-Tamthîl”. Shaykh Bakr Abû Zayd sade i samma bok:

”När du vet att skådespel inte existerade bland islams bästa generationer, att de anlände efteråt och att de antogs av nöjesplatserna och teatrarna på 1900-talet som sedan hoppade från de kristna kyrkorna till folk som förespråkar ”religiöst skådespel” i skolorna och av vissa islamiska grupper, så skall du också veta att Sharî´ahs principer och grunder som får dess utövare att stiga i ära och fullkomlighet förkastar dem.

Handlingar är antingen dyrkan eller också vanor. Dyrkan är inte föreskriven så länge inte Allâh föreskriver den och vanorna är inte förbjudna så länge inte Allâh förbjuder dem… Baserat på det är det inte tillåtet att dyrka med religiösa skådespel eller ha som vana att roa sig med dem. Det finns inget belägg i Sharî´ah för religiösa skådespel. Det är en innoverad metod. En av islams mest omfattande termer är profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

”Den som utför en handling som inte stämmer överens med vår sak är avvisad.” (Muslim (1718))

När du vet grunden till skådespelen, att de har dykt upp bland muslimerna utan föreskrivna bevis, att de tillhör de grekiska idoldyrkarnas och de kristna innovatörernas dyrkan, vet du också att de religiösa skådespelen som du ser i vissa skolor och universitet är inget annat än innoverade skådespel. Ty de saknar grund i islam. Alltså är de en innovation. Alla nyheter i religionen är innovationer som motsäger religionen. Därför är det helt korrekt att kalla dem för ”innoverade skådespel”.

Angående vanliga skådespel, så är de en liknelse av Allâhs otrogna fiender. Skådespelen känns endast till via dem och vi är förbjudna att likna dem.”

Exempel på de antydda islamiska grupperna är al-Ikhwân al-Muslimûn.

Det så kallade islamiska skådespelet som utspelas i sommarlägren och skolorna anses vara ett sätt att kalla och påverka sina ungdomarna. Så tycker de, men deras tycke avvisas av Sharî´ah. Kallets sätt och metoder måste vara överensstämmande med Qur’ânen och Sunnah. Ingen får hitta på något självt.

Om någon säger att kallets metoder beror på välfärdens omständigheter, undrar vi om Sharî´ah har försummat någon välfärd för slavarna? Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah svarade på den frågan och sade:

”Sharî´ah har aldrig någonsin försummat någon välfärd. Allâh (ta´âlâ) har rentav fullbordat vår religion och lämnat oss på en väg vars natt är lika klar som dess dag. Ingen annan än den förstörde avviker från den.” (al-Hudjadj al-Qawiyyah ´alâ anna Wasâ’il-ad-Da´wah Tawqîfiyyah, sid. 40, av Shaykh ´Abdus-Salâm bin Bardjas)

Varför skall kallaren vända sig till metoder som inte nämns i Sharî´ah om många människor har ångrat sig för otro, synd och trots via de föreskrivna metoderna? Det som finns i Sharî´ah räcker för att kallets mål skall uppnås, nämligen syndarens ånger och den vilsnes vägledning. De som kallar till Allâhs religion skall nöja sig med det som Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följeslagare (radhiya Allâhu ´anhum) nöjde sig med. De gjorde allting utmed kunskap. Ibn Mas´ûd (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Människor! Ni kommer att innovera och det kommer att innoveras åt er. Om ni ser en innovation skall ni hålla er till den första sakfrågan.”

Han sade också:

”Jag varnar er för innovationer, jag varnar er för tillgjordhet, jag varnar er för fördjupning. Håll er till det gamla.” (Tabaqât-ul-Hanâbilah (1/69-71))

Shaykh ´Abdus-Salâm sade:

”Det är oerhört svårt att fastställa välfärden i en viss fråga. En person kan anse något vara välfärd när det i själva verket inte alls är det. Till följd därav är det Mudjtahidûn som avgör vad som är en välfärd. Dessa människor är fromma och kunniga om Sharî´ahs föreskrifter och världsliga välfärd. En förbättring kräver extra försiktighet när det handlar om en välfärd så att man inte faller i lustar. Ofta brukar lustarna försköna ofärden så att den framstår som en välfärd. Det händer inte sällan att man luras av något vars skada är större än nytta. Hur skall en person som bara följer andra blint säga att han anar starkt att något består av en välfärd? Det är inget annat än ett våghalsigt förhållande till religionen och inträde på Sharî´ahs domar utan övertygelse.”

Han citerade Shaykh Hamûd bin ´Abdillâh at-Tuwaydjirî (rahimahullâh) som sade:

”Skådespel i kallet till Allâhs (ta´âlâ) religion hör varken till Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah eller till de renläriga och vägledda kalifernas Sunnah. Det är en av dagens innovationer. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) varnade för innovationer, befallde att de förkastas och sade att de är en ondska och villfarelse.” (al-Hudjdjadj al-Qawiyyah, sid. 54-55)

2Skådespel är ett tidsfördriv. Muslimen ansvarar för sin tid. Han är ålagd att ta vara på den och tillbringa den på vad som behagar Allâh (´azza wa djall) och gagnar honom i de båda liven. Abû Barzah al-Aslamî (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Slavens fötter kommer inte att förflyttas på Domedagen förrän han frågas om fyra saker; om hans liv och hur han har tillbringat det, hans ungdom och hur han har fördrivit den, hans egendom och hur han har tjänat den och var han har spenderat den och hans kunskap och hur han har praktiserat den.” (at-Tirmidhî (2417) som autentiserade den).

3Skådespel består i princip av lögn. Faktum är att hela skådespelet är en lögn för att väcka publikens uppmärksamhet och påverka den eller för att få den att skratta. Skådespel är byggt på påhittade historier. Det har kommit ett strävt hot från sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) mot dem som ljuger för att få folk att skratta. Mu´âwiyah bin Haydah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Ve honom som talar och ljuger för att få folket att skratta! Ve honom! Ve honom!” (Ahmad (5/3-5), at-Tirmidhî (2315) och al-Hâkim (1/46)).

Hadîthen är god.

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah sade efter den ovannämnda hadîthen:

”Ibn Mas´ûd sade:

”Lögn är olämplig på allvar och på skoj.”

Om lögnen därtill utgör ett angrepp på muslimerna och skadar religionen så är den än allvarligare. I vilket fall om helst förtjänar personen (dvs. han som ljuger för att få människor att skratta) att få ett föreskrivet straff så att han inte återfaller något mer.” (Madjmû´-ul-Fatâwâ (32/256))

Beträffande sagor, så hatade Salaf sagor och sagostunder. De varnade hårt för dem och bekämpade sagoberättarna på olika sätt och vis. Se Ibn Abî ´Âsims ”al-Mudhakkir wat-Tadhkîr wadh-Dhikr”, sid. 26, med Khâlid ar-Raddâdîs granskning.

Ibn Abî ´Âsim rapporterade med en autentisk berättarkedja att ´Alî (radhiya Allâhu ´anh) såg en man berätta sagor. Han frågade honom: ”Har du kunskap om det avskaffande och det avskaffade?” Mannen sade: ”Nej.” Då sade ´Alî: ”Då har du gått under och orsakat andras undergång.” (al-Mudhakkir wat-Tadhkîr wadh-Dhikr, sid. 82)

Mâlik sade:

”Jag hatar sagor i moskén.”

Mâlik sade också:

”Jag anser inte att man skall sitta med sagoberättare. Sagor är innovationer.”

Sâlim sade:

”Ibn ´Umar var utanför moskén och sade: ”Det enda som fick mig att gå ut var er sagoberättares röst.”

Imâm Ahmad sade:

”De största lögnarna är sagoberättarna och tiggarna.” Han blev frågad: ”Brukade du närvara vid deras sittningar?” Han svarade: ”Nej.” (al-Bid´a wal-Hawâdith, sid. 109-122, av at-Tartûshî)

4Skådespel är även en imitation av en person. Det finns en autentisk hadîth som fördömer och förbjuder imitation. ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Jag tycker inte om att härma en människa om jag så skulle få det ena och det andra.” (Ahmad (6/136) och at-Tirmidhî (2503))

5Hadîtherna som förbjuder liknelse av hedningarna och de otrogna är många däribland:

”Skilj er från judarna och de kristna…” (Ibn Hibbân (2186))

”Skilj er från avgudadyrkarna…” (Muslim (259))

”Skilj er från zoroastrierna…” (Muslim (260))

6Det har kommit ut en av bok av Shaykh ´Abdus-Salâm bin Bardjas Âl ´Abdil-Karîm vid namnet ”al-Hudjadj al-Qawiyyah ´alâ anna Wasâ’il-ad-Da´wah Tawqîfiyyah”. Den behandlar ämnet väl och rekommenderas av oss.

7Plus att änglarna citerar inte personerna som de föreställer och inte heller härmar de deras gångstil eller något annat som dagens skådespelare gör. Se ”Îqâf-un-Nabîl ´alâ Hukm-it-Tamthîl” av Shaykh ´Abdus-Salâm bin Bardjas.