36. Efter slaget i Badr

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befallde att ´Utbah bin Rabî´ah, Shaybah bin Rabî´ah, al-Walîd bin ´Utbah och Umayyah bin Khalaf kastades i massgraven. På natten stod han vid deras kroppar och fördömde dem och förkastade dem. Han sade:

”Så dåliga anhöriga till en profet ni var mot er profet. Ni beljög mig när andra betrodde mig. Ni försakade mig när andra stödde mig. Ni körde ut mig när andra välkomnade mig.”

Han stannade i ´Arsah i tre dagar. Därefter begav han sig med fångar och krigsbyten som han anförtrodde ´Abdullâh bin Ka´b bin ´Amr an-Nadjdjârî med.

I samband med kriget i Badr uppenbarades kapitlet ”al-Anfâl”. När Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade kommit fram till Safrâ’ delade han upp krigsbytet såsom Allâh (ta´âlâ) hade befallt honom. Han gav order om att an-Nadhr bin al-Hârith skulle halshuggas efter att ha tillfångatagits. Han hade orsakat stort fördärv och besvärat Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) mycket. Efter det sörjdes han av sin syster (en annan teori nämner hans dotter) med en känd poesi som nämns av Ibn Hishâm. De påstår att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade när han fick höra talas om den:

”Om jag hade hört den innan jag dödade honom skulle jag inte dödat honom.”1

När han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade kommit till ´Irq-udh-Dhubyah befallde han att ´Uqbah bin Abî Mu´ayt skulle halshuggas. Även han halshöggs efter att ha tillfångatagits.

Därefter rådfrågade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sina följeslagare om vad som skulle göras med fångarna. ´Umar bin al-Khattâb (radhiya Allâhu ´anh) föreslog att de skulle avrättas. Abû Bakr (radhiya Allâhu ´anh) föreslog att de skulle friges mot lösen. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) valde Abû Bakrs förslag och gick med på det. Då uppenbarade Allâh (ta´âlâ) ett visst fördömande när Han sade:

مَا كَانَ لِنَبِيٍّ أَن يَكُونَ لَهُ أَسْرَى حَتَّى يُثْخِنَ فِي الأَرْضِ تُرِيدُونَ عَرَضَ الدُّنْيَا وَاللّهُ يُرِيدُ الآخِرَةَ وَاللّهُ عَزِيزٌ حَكِيمٌ

”En profet skall inte hålla fångar [som friges mot lösen] om inte kriget tagit stora proportioner. Ni står efter de osäkra vinster som ni kan uppnå i denna värld, men Allâh vill [att ni eftersträvar] det efterkommande. Allâh är allsmäktig, vis.”2

Muslim rapporterade en lång hadîth från Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) som klargjorde hela händelsen. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lät deras lösen gå på fyra tusen för varje person.

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) återvände till al-Madînah som en vinnare och segrare. Allâh hade höjt Sitt ord och låtit honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) få fäste och stärkt hans seger. Många människor i al-Madînah konverterade till islam. Några av dem var ´Abdullâh bin Abî Salûl och hans skara hycklare som konverterade utav hyckleri.

1al-Bayhaqî i ”as-Sunan al-Kubrâ” (3/384).

28:67