32. Bönen i samband med bestigning av transportmedel

138 – ´Alî bin Rabî´ah sade:

”Jag var med när ett riddjur fördes fram till ´Alî bin Abî Tâlib (radhiya Allâhu ´anh) för att han skulle rida på det. När han hade satt sin fot i stigbygeln sade han:

بسم الله

”I Allâhs namn.”

När han hade suttit sig på dess rygg sade han:

الْحَمْدُ لله

”Lov och pris tillkommer Allâh.”

Sedan sade han:

سُبْحانَ الَّذِي سَخَّرَ لَنَا هَذَا وَمَا كُنَّا لَهُ مُقْرِنِينَ وَإِنَّا إِلَى رَبِّنَا لَمُنقَلِبُونَ

”Fri från brister är Han som låter oss förfoga över detta; själva skulle vi inte ha kunnat ta det i vår tjänst! Vi skall vända tillbaka till vår Herre!”1

Därefter sade han:

الْحمد لله الْحمد لله الْحمد لله الله أَكبر الله أَكبر الله أَكبر

”Lov och pris tillkommer Allâh. Lov och pris tillkommer Allâh. Lov och pris tillkommer Allâh. Allâh är större. Allâh är större. Allâh är större.”

Sedan sade han:

سُبْحَانَكَ اللهم إِني ظَلَمْتُ نَفْسي فاغْفِرْ لي فإِنه لا يغفرُ الذُّنُوبَ إِلاَّ أَنتَ

”Allâh! Fri är Du från brister. Jag har varit orättvis mot mig själv. Förlåt mig. Ingen annan än Du förlåter synder.”

Efter det började han skratta. Det sades till honom: ”Du troendes ledare! Varför skrattar du?” Han sade: ”Jag såg profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) göra som jag gjorde och sedan skratta. Jag sade: ”Allâhs sändebud! Varför skrattar du?” Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Din Herre (subhânahu wa ta´âlâ) förvånas av Sin tjänare när han säger: ”Allâh! Förlåt mig mina synder!” [och säger:] ”Han vet att ingen annan än Jag förlåter synder.”

139 – När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) satte sig på sin kamel för att resa sade han:

الله أَكبر الله أَكبر الله أَكبر

”Allâh är större. Allâh är större. Allâh är större.”

Sedan sade han:

سُبْحانَ الَّذِي سَخَّرَ لَنَا هَذَا وَمَا كُنَّا لَهُ مُقْرِنِينَ وَإِنَّا إِلَى رَبِّنَا لَمُنقَلِبُونَ

”Fri från brister är Han som låter oss förfoga över detta; själva skulle vi inte ha kunnat ta det i vår tjänst! Vi skall vända tillbaka till vår Herre!”2

Sedan sade han:

اللهُمَّ إِنِّي أَسْأَلُكَ في سَفَرِنَا هذَا البرَّ والتَّقْوَى وَمِنَ الْعَمَل ما تَرْضَى. اللهُمَّ هَوِّنْ عَلَيْنَا سَفَرَنَا هَذَا واطْوِ عَنَّا بَعْدَهُ اللَّهُمَّ أَنْتَ الصاحِبُ في السَّفَرِ والْخَلِيفَةُ في الأَهْلِ اللَّهُمَّ إِني أَعُوذُ بِكَ مِنْ وَعْثَاءِ السَّفَر وَكَآبَةِ الْمَنْظَرِ وَسُوءِ الْمُنْقَلِب في الْمَالِ والأَهْلِ

”Allâh! Vi ber dig om fromhet, gudsfruktan och handlingar som behagar Dig under vår resa. Allâh! Underlätta för oss vår resa och förkorta för oss det långa avståndet. Du är Den som vakar under resan och bevarar den kvarblivande familjen. Allâh! Jag söker skydd hos Dig mot resans svårigheter, en tragisk syn och en dålig återkomst till egendomen och familjen.”

På hemvägen sade han samma sak samt:

آيِبُونَ تَائِبُونَ عَابِدُونَ لِرَبِّنَا حامِدُونَ

”Vi återvänder, ångrar oss, dyrkar och lovprisar vår Herre.”

140 – I en rapportering står det:

”När Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följeslagare besteg en uppförsbacke sade de:

الله أَكبر

”Allâh är större.”

När de gick nedförsbacke sade de:

سُبْحَانَ الله

”Fri är Allâh från brister.”

143:13-14

243:13-14