3. Pärlor om Ibn Abî Hâtim

3 – Ibn Abî Hâtim (d. 327) Kull 11

adh-Dhahabî skrev hans biografi i ”Tadhkirat-ul-Huffâdh” och sade:

”Imâm, Hâfidh, kritiker och Shaykh-ul-Islâm Abû Muhammad ´Abdur-Rahmân, son till den store Hâfidh Abû Hâtim Muhammad bin Idrîs bin al-Mundhir at-Tamîmî al-Handhalî ar-Râzî. Det sägs att han associeras med Handhalah efter en väg i Rayy. Han föddes 240. Han reste med sin fader för att söka kunskap.

Abû Ya´lâ al-Khalîlî sade:

”Han studerade under sin fader och Abû Zur´ah. Han var ett hav av kunskap och kännedom om män. Han författade inom Fiqh och följeslagarnas och efterföljarnas meningsskiljaktigheter. Han var avhållsam och räknades som en reformator.”

Hans bok ”al-Djarh wat-Ta´dîl” vittnar om hans enastående minne. Hans Qur’ân-tolkning består av flera volymer. Han har en stor bok vari han avvisar Djahmiyyah. Den bevisar hans ledarskap.

´Alî bin Ahmad al-Faradhî sade:

”Jag känner inte till att någon som känner ´Abdur-Rahmân har någonsin sett honom synda. Det rapporteras hur hans fader förundrades över ´Abdur-Rahmâns dyrkan och sade: ”Vem kan dyrka som ´Abdur-Rahmân? Jag känner inte till att han gjort någon synd.”

Ibn Abî Hâtim sade:

”Min fader lät mig inte studera Hadîth förrän jag hade läst Qur’ânen under al-Fadhl bin Shâdhân.”

Abûl-Hasan ´Alî bin Ibrâhîm ar-Râzî sade:

”Allâh hade klätt honom (rahimahullâh) i skönhet och ljus. Den som tittade på honom blev glad. Jag hörde honom säga: ”Jag och min fader var på väg till vallfärden innan jag hade blivit könsmogen. När vi kom fram till Dhûl-Hulayfah (utanför al-Madînah) blev jag könsmogen. Min fader blev lycklig eftersom jag därmed kunde göra min obligatoriska vallfärd. ”

´Alî bin Ahmad al-Khawârzimî berättade hur Ibn Abî Hâtim sade:

”Vi var i Egypten i sju månader. Under den tiden åt vi aldrig något flytande. Våra dagar gick ut på att vara med de lärda medan nätterna gick ut på att skriva av och förhöra varandra vad vi hade lärt oss. En dag kom jag och min vän till en Shaykh. De sade att han var sjuk. Jag fick syn på en fin fisk som vi köpte. När vi hade kommit hem med den var det dags för en annan Shaykhs lektion. Vi gick vår väg och lät fisken ligga där i tre dagar så att den höll på att förtvina. Vi hade inte tid att steka den så vi åt upp den rå. Kunskap kan inte uppnås med en utvilad kropp.”

Abûl-Hasan sade:

”Han reste med sin fader och vallfärdade med Muhammad bin Hammâd at-Tahrânî. 260. Därefter reste han själv till Shâm och Egypten 262. 264 reste han till Asbahân.”

Han dog i Muharram 327.