24. Muhammads religion förklarad

2 – När ´Amr bin al-´Âs och ´Abdullâh bin Rabî´ah al-Makhzûmî talade med Negus, kungen av Abessinien, om de muslimska utvandrarna till Abessinien sade de:

”En grupp från våra dåraktiga ungdomar har kommit till ditt land. De har lämnat sitt folk och de har inte konverterat till din religion. De har hittat på en ny religion som varken vi eller du känner till.” Negus sade till dem: ”Vad är det för religion ni har lämnat ert folk för och ändå inte konverterat till min eller någon annans religion?” Dja´far, som förde deras talan, sade: ”Vi var ett folk som dyrkade statyer, åt självdöda djur, begick oförskämdheter, bröt släktband och misshandlade grannar. Den starke åt den svage. Det var vårt tillstånd till dess att Allâh skickade en profet och ett sändebud från oss själva till oss. Vi kände hans härkomst, trovärdighet, pålitlighet och kyskhet. Han manade oss till att dyrka Allâh allena och ta avstånd från alla stenar och statyer som våra förfäder dyrkade. Han befallde oss att tala sanning, efterleva ansvar, binda släktband, vara bra grannar och avstå från synder och dråp. Han förbjöd oss oanständigheter, osanning, missbruk av faderlösas egendomar och falska anklagelser mot kyska kvinnor. Han befaller oss att dyrka Allâh allena och förbjuder oss att avguda någonting annat… Vi bekräftar honom, tror på honom och följer hans budskap. Vi dyrkar Allâh allena och avgudar ingenting annat. Vi förbjuder det han har förbjudit oss och tillåter det han har tillåtit oss. Följaktligen har vårt folk blivit våra fiender, torterat oss och prövat oss på grund av vår religion så att vi skall återgå till att dyrka avgudar och tillåta de synder som vi brukade tillåta. Då de hade överväldigat oss, förtryckt oss, gjort livet svårt för oss och hindrat oss från vår religion, utvandrade vi till ditt land. Vi valde dig framför alla andra i hopp om att inte bli förtrycka hos dig…”1

1Ahmad (1/202) och (5/290).