23. Den fördömda tolkningen

92 – Det klargör att det är obligatoriskt att följa denna berömvärda väg och lämna alla andra vägar. Detta fastställer att vägen är Allâhs raka väg som Han (ta´âlâ) har befallt oss att beträda. Alla andra vägar är Satans dito som Allâh förbjudit oss att följa. Därefter underströk Han det med Sina ord:

وَأَنَّ هَذَا صِرَاطِي مُسْتَقِيمًا فَاتَّبِعُوهُ وَلاَ تَتَّبِعُواْ السُّبُلَ فَتَفَرَّقَ بِكُمْ عَن سَبِيلِهِ ذَلِكُمْ وَصَّاكُم بِهِ لَعَلَّكُمْ تَتَّقُونَ

Detta är Min raka; följ den och följ inte [andra] vägar; annars kan ni förlora Hans väg ur sikte!” Detta är vad Han befaller er så att ni fruktar ni Honom.”1

93 – Om de säger att vi själva har tolkat verser och hadîther däribland Hans (ta´âlâ) ord:

وَهُوَ مَعَكُمْ أَيْنَ مَا كُنتُمْ

Han är med er, var ni än befinner er.”2

och att vi tolkar det som kunskap varför vi hamnar i samma sak som de,

94 – säger vi att vi har inte tolkat något. Att tolka dessa formuleringar på det angivna sättet är ingen tolkning. Tolkning innebär att ge formuleringen en annan betydelse än den bokstavliga. Den betydelsen som framförs här är inget annat än den bokstavliga eftersom det är just den man tänker på när man hör skildringen.

95 – Den bokstavliga förståelsen är den som förstone ter sig, oavsett om den är realistisk eller metaforisk. Således syftar vissa traditionella ord, som (راوية) och (ظعينة), på metaforer och inte på realia. Att avleda dem till realism är en tolkning som kräver bevis. På samma existerar ord som har en föreskriven betydelse och språklig realism, som till exempel (وضوء), (طهارة), (صلاة), (صوم), (زكاة) och (حج). Den bokstavstrogna förståelsen av dessa ord är föreskriven och inte språklig.

96 – Med det sagt, så är det första man tänker på när någon säger ”Allâh är med dig” är att Han skyddar dig. Således sade Allâh (ta´âlâ):

لاَ تَحْزَنْ إِنَّ اللّهَ مَعَنَا

Sörj inte – Allâh är med oss!”3

لَا تَخَافَا إِنَّنِي مَعَكُمَا أَسْمَعُ وَأَرَى

Ni har ingenting att frukta! Jag skall vara med er; Jag hör och ser.”4

Om Han menade att Han var med alla med Sin essens, skulle de inte varit utmärkta, ty Han är ju med allihopa i alla fall. Inte heller skulle det fordrat att Abû Bakr slutade sörja. Därmed klargörs det att dessa verser förstås bokstavligt som angivet och att det inte är någon tolkning.

97 – Och även om det skulle vare en tolkning, så är den inte vår. Salaf, vars riktighet är bekräftad och som måste följas, tolkade versen på det viset. Ibn ´Abbâs, adh-Dhahhâk, Mâlik, Sufyân och många andra lärda sade att versen syftar på Hans kunskap. Därtill har det bekräftats i Qur’ânen, mångfaldig Sunnah och Salafs samstämmighet att Allâh (ta´âlâ) är ovanför himlen och tronen. Versen nämns med indicier som anvisar att den syftar på kunskap. Dels säger Han (ta´âlâ) i början:

أَلَمْ تَرَ أَنَّ اللَّهَ يَعْلَمُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الْأَرْضِ

Har du inte klart för dig att Allâh känner allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär?”5

Dels säger Han (ta´âlâ) i slutet:

إِنَّ اللَّهَ بِكُلِّ شَيْءٍ عَلِيمٌ

Allâh har kännedom om allt.”6

Han inledde alltså versen med kunskap och avslutade den med kunskap. Sammanhanget handlar om att skrämma dem med Allâhs kunskap om dem och att Han kommer att upplysa dem om deras handlingar på Domedagen och avlöna dem därefter. Alla dessa indicier bevisar att versen behandlar kunskapen.

98 – Alla indicier, hadîthernas bevisningar och Salafs uttalanden och förståelse är överensstämmande. Hur kan allt det förknippas med något som går emot Qur’ânen, Sunnah och Salafs uttalanden?

99 – Detta är – om Allâh vill – inte oklart för någon klok människa. Och om det har varit oklart så har jag klargjort det. Trots det är det harmlöst att inte tolka och förklara dem, ty ingen har ålagts att tolka dem.

16:153

257:4

39:40

420:46

558:7

658:7