22. Med vilka egenskaper skiljer sig den troende från den otrogne och ateisten?

Fråga 22: Med vilka egenskaper skiljer sig den troende från den otrogne och ateisten?

Svar: Det är en väldig fråga. Skillnaden mellan den troende och alla andra klargör skillnaden mellan sanning och osanning, de lyckliga och de olyckliga.

Vet att den sanne troende är han som tror på Allâh och Hans namn och egenskaper som nämns i Qur’ânen och Sunnah, förstår dem, erkänner dem och dementerar allt som går emot dem. Hans hjärta är fullt av tro, kunskap, övertygelse, lugn och fasthållning vid Allâh. Han vänder sig till Allâh allena och dyrkar Honom ärligt med den dyrkan som Han har föreskrivit via Sin profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Han hoppas på Hans belöning och fruktar Hans straff. Med hjärta, tunga och kroppsdelar tackar han Honom för Hans gåvor och väldiga godhet som Han förser honom med hela tiden. Han påminner sig om Honom och ser ingen gåva eller ära större än denna. Han föredrar njutningen i återkomsten till Allâh allena framför den världsliga och materiella njutningen.

Trots det njuter han tillräckligt av detta liv, dock inte som ateisterna eller de försumliga. Med hjälp av detta livets njutning försöker han efterleva Allâhs och Hans slavars rättigheter. Hans hopp om belöning och önskan fulländar den njutningen, ger hans hjärta sinnesro och lugnar ned honom. Han sörjer inte om han råkar ut för något ogillat. En sådan person har Allâh gett de båda liven till.

Den försumlige ateisten är rena motsatsen. Han förnekar sin väldige Herre vars existens och fullkomlighet bevisas av rationella och uppenbarade bevis och självklara och materiella vetenskaper. Han bryr sig inte alls om dem. När han inte erkänner och dyrkar Allâh, fäster han sig vid det materiella och dyrkar det. Hans hjärta blir likt boskapens hjärtan; de bryr sig bara om att åtnjuta det materiella. Hans hjärta är aldrig lugnt. Han är rädd för att förlora det han älskar. Han är rädd för att råka ut för det han föraktar. Han har ingen tro som underlättar hans olyckor och mildrar hans misär. Han är berövad på trons sötma, ljuvligheten i att vara Allâh nära och trons frukter i såväl detta liv som i det nästa. Han ser inte fram emot någon belöning. Han bävar inte för något straff. Hans bävan och hopp är bara förknippade med jordiska, nedriga och materiella begär.