22. Den korrekta och sunda vägen

89 – För att kunna dementera en möjlighet krävs bevis från Qur’ânen eller Sunnah. Allâhs egenskaper varken bekräftas eller dementeras utan bevis från Qur’ânen eller Sunnah. Då den möjligheten försvinner blir det omöjligt att fastställa en generalisering på ett autentiskt sätt som måste betros enligt talarens utnämning. Det har rapporterats att Imâm Muhammad bin Idrîs ash-Shâfi´î (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Jag tror på det som har kommit från Allâh enligt Allâhs avsikt och jag tror på det som har kommit från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) enligt Allâhs sändebuds avsikt.”

90 – Detta är den raka vägen och korrekta och sunda dogmen som inte utsätter dess innehavare för någon risk eller klander. Ty det enda han gör är att han tror på det som står i Qur’ânen och Sunnah, vilket är obligatoriskt för hela skapelsen. Den som förnekar ett enda ord i Qur’ânen hädar enligt muslimernas samstämmighet. Att han låter bli att tolka utan autentiskt bevis för tolkningen är obligatoriskt enligt Qur’ânen, Sunnah och samstämmigheten. Och om det inte hade varit obligatoriskt så hade det åtminstone varit tillåtet. Därom råder ingen oenighet.

91 – Det innebär också att man följer Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah och dem med djupt rotad kunskap och Salaf bland följeslagarna, efterföljarna och imamerna. På så vis slipper man tala om Allâh, Hans skrift eller Hans egenskaper utan kunskap eller utifrån egen åsikt. Också slipper han beskriva Allâh på ett sätt som varken nämns av Allâh eller Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) på samma sätt som han slipper dementera en egenskap som har bekräftats av Allâh och Hans sändebud.