2. Salafs förhållande till Allâhs namn och egenskaper

Salafs (rahimahumullâh) metodik handlar om att tro på alla namn och egenskaper som Allâh har namngett och beskrivit Sig själv med i Qur’ânen samt alla de namn och egenskaper som Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har namngett och beskrivit Honom med. Den tron skall vara utan tillägg och avdrag, utan överskridning, tolkning och förklaring som avviker från den bokstavliga skildringen och utan liknelse vid skapelsers egenskaper och bildningars drag. De förkunnade dem ordagrant samtidigt som de refererade kunskapen om och innebörden av dem till dem som har nämnt och talat om dem.

Vissa av dem berättade att ash-Shâfi´î (rahimahullâh) sade:

Jag tror på det som har kommit från Allâh, i enlighet med Allâhs avsikt, och på det som har kommit från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), i enlighet med Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) avsikt.”

De visste att han som har talat om dem är tvivelsutan trovärdig. De bekräftade honom trots att de inte kände till betydelsen av deras beskaffenhet. Således teg de om sådant de inte visste. Så har det varit i generationer. De befallde varandra att följa rättmätigt och stanna där de tidigare generationerna stannade. De varnade varandra för att överskrida deras metodik och avvika från deras väg. De klargjorde deras metodik och väg för dem. Vi hoppas att Allâh (ta´âlâ) låter oss följa dem.

Vad som bevisar det jag säger om deras metodik är att de framförde den väldiga Qur’ânen och sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hadîther på ett sätt bara en bekräftande troende gör. De accepterade dem utan tvivel eller tvekan på honom som har sagt dem. De förklarade inget relaterat till egenskaperna, de tolkade inget och de liknade inget av det vid skapelsens egenskaper. Annars hade vi fått reda på det. Något sådant får ju inte undanhållas. Det som måste klargöras och vetas får inte innehållas. De månade så mycket om att tiga om sådant, att när någon ställde frågor om oklarheter, kunde de fördöma frågeställaren med brysk tillrättavisning, slag eller nonchalans för att visa hur förkastlig frågan var.