2. Den troendes ödmjukhet och den otrognes arrogans

Den troende ödmjukar sin inför sanningen och skapelsen. Han vill Allâhs varierande slavar väl med sina ord, handlingar och avsikter.

Ateisten förhåller sig arrogant till sanningen och skapelsen, ser upp till sig själv och är inte välvillig.

Den troendes hjärta är tomt på bedrägeri, illvilja och hat. Han önskar muslimerna det han önskar sig själv och föraktar för muslimerna det han föraktar för sig själv. Han månar så gott han kan för deras bästa, härdar med andras besvär och är inte alls orättvis mot dem.

Ateistens hjärta kokar av illvilja och hat. Han vill ingen väl och nytta så länge han själv inte tjänar på det. Han bryr sig inte om att behandla andra orättvis. Å andra sidan har han svårt för att härda med vad de vållar honom.

Den troende talar sanning och behandlar andra väl. Han är öm, värdig, lugn, nådig, tålmodig, lojal, medgörlig och mjuk.

Ateisten är hänsynslös, rå, skräckslagen, rastlös, lögnare, olojal och grym.

Den troende kuvar sig bara för Allâh. Han skyddar sitt hjärta och ansikte så att de inte kuvar sig för någon annan. Han är kysk, stark, modig, givmild, värdig och väljer bara det goda.

Ateisten är raka motsatsen. Hans hjärta är fäst vid skapelser på grund av rädsla för dem och hopp om dem. Han förödmjukar sig inför dem. Han saknar kyskhet, styrka och mod så länge det inte handlar om nedriga uppsåt. Han saknar värdighet och mänsklighet. Han är likgiltig inför det goda eller det vidriga.