19. Pärlor om as-Silafî

29 – Abû Tâhir as-Silafî (d. 576). Kull 16

adh-Dhahabî skrev hans biografi i ”Tadhkirat-ul-Huffâdh” och sade:

”Hâfidh, ´Allâmah och Shaykh-ul-Islâm Abû Tâhir ´Imâd-ud-Dîn Ahmad bin Muhammad al-Asbahânî al-Djurû’ânî. Hans farfar kallades för Silfah och betyder stor läpp.

Abû Tâhir lade ingen större vikt vid sitt födelsedatum. Han sade:

”De skrev ned från mig i början av 592. Då var jag sjutton år, eller något sånt, och hade inte ett hårstrå på mitt ansikte.”

Första gången han lyssnade var 580. Då lyssnade han till al-Qâsim bin al-Fadhl ath-Thaqafî, ´Abdur-Rahmân bin Muhammad al-Qasrî, Sa´îd bin Muhammad al-Djawharî, Makî bin Mansûr as-Sallâr och andra i Asbahân.

593 reste han till Bagdad och lyssnade till bland andra till Nasr bin al-Batar som blev glad över att få träffa honom, Abûl-Buqâ’ al-Habbâl i Kûfah, al-Husayn bin ´Alî at-Tabarî i Makkah, Abûl-Faradj al-Qazwînî i Makkah…

Han var på resande fot i drygt tio år och lyssnade till otaliga lärare. Han antecknade samtidigt som han läste Qur’ânen, Fiqh, arabiska och annat. Han var bemästrande, religiös och bra. Han hade ett bra minne och var en kritiker.

Han har tre böcker som är författade utmed hans lärare:

1 – En utmed hans lärare i Asbahân. Det var fler än 600 lärare och boken utgör en volym.

2 – En utmed hans lärare i Bagdad. Den är stor.

3 – En utmed alla andra länders lärare. Han kallade den för ”Mu´djam-us-Safar”.

611 reste han till sjöss från Sûr till Alexandria. Där bodde han i sextiofem år. Han lämnade inte staden en enda gång frånsett en gång när han reste till Kairo för att lyssna till Abûs-Sâdiq Murshid bin Yahyâ al-Madînî och hans kull.

al-Awqî sade: Jag hörde honom säga:

”Jag har bara sett Alexandrias minaret från den här luckan.”

Ibn-ul-Mufadhdhal sade:

”Han hade fler än 600 lärare i Asbahân. Han reste till Bagdad när han var i tjugoårsåldern… Hans precision var god. Han forskade mycket i problematiska frågor. Han var exempellös på sin tid när det kom till Hadîth och den kunnigaste om återberättandets och rapporteringens regler.”

as-Sam´ânî sade:

”Abû Tâhir var pålitlig, from, bemästrande, stabil, förståelig och memorerade mycket. Han besatt en god andel av det arabiska språket. Han kunde många hadîther och var insiktsfull i dem.”

´Abdul-Qâhir ar-Rahâwî sade:

”Trots att hans rättsskola var olik de egyptiska kungarnas rättsskola, besatt han ställning, styrka och verkställande order hos dem. Han visade inte bristande respekt för någon. När han talade lät han bli att dricka vatten, spotta, sitta i Tawarruk eller ens visa sina fötter. Då var han äldre än 100 år. Jag fick höra att Egyptens makthavare satt hos honom för att lyssna och började prata med sin broder som satt bredvid honom. Det fick honom att kasta stenar på dem och sade: ”Vad är detta för något? Vi läser hadîther medan ni sitter och pratar?” Jag fick höra att han under sin vistelse i Alexandria lämnade staden enkom en gång. Du kunde knappt komma in till honom utan att du fann honom läsa något. Han var en öm man.

När han anlände till riksgränsen beskådades han av förträffliga och stora personligheter som blev förtjusta i hans kunskap, karaktärer och etiketter varpå de ärade och tjänade honom.”

Ibn ´Asâkir sade:

”Jag hörde att han gifte sig i Alexandria med en kvinna som ägde en trädgård och blev rik efter att varit fattig. Han fick hög ställning efter att varit vid riksgränsen. Egyptens prins ´Alî bin Ishâq as-Sallâr byggde en skola åt honom i form av stiftelse.”

´Abdul-Qâdir sade:

”Han påbjöd det goda och förbjöd det onda. Han utrotade mycket orätt i sin omgivning. Jag såg honom förbjuda Qur’ân-läsning med överdrivet utdrag på vokalerna och säga: ”Den läsningen är innovation. Läs Qur’ânen långsamt.”

Hâfidh ´Abdul-´Adhîm sade:

”as-Silafî var besatt av böcker. Alla pengar han fick spenderade han på böcker. Han hade en så stor samling böcker att han inte hade tid att titta i alla. Följaktligen ruttnande de och blev hopklistrade på grund av stadens fuktighet. Det ledde till att de fick separera dem med yxor varpå flertalet förstördes.”

´Îsâ bin ´Abdil-´Azîz al-Lakhmî sade:

”as-Silafî dog fredagsmorgonen 5 Rabî´ al-Awwal 576. Han blev 106 år.”