18. Samlag efter menstruation

17 – Då blir det tillåtet med samlag

När kvinnan blir ren från sin menstruation, får han återigen ha samlag med henne efter att hon antingen tvättar sitt kön, tvår sig eller också badar. Oavsett vilket alternativ hon väljer får han ha samlag med henne1. Det bevisas i Hans (tabârak wa ta´âlâ) ord:

فَإِذَا تَطَهَّرْنَ فَأْتُوهُنَّ مِنْ حَيْثُ أَمَرَكُمُ اللّهُ إِنَّ اللّهَ يُحِبُّ التَّوَّابِينَ وَيُحِبُّ الْمُتَطَهِّرِينَ

”Men när de har renat sig ta dem då till er, så som Allâh har befallt er.” Allâh älskar dem som vänder tillbaka till Honom i ånger och Han älskar dem som vill rena sig.”2

1Den åsikten delar Ibn Hazm i ”al-Muhallâ” (10/81) och rapporterar den från ´Atâ’ och Qatâdah. De sade om den menstruerande kvinnan som blivit ren:

”Efter att hon har tvättat sitt kön får mannen ha samlag med henne.”

Samma åsikt hade al-Awzâ´î, vilket nämns i ”Bidâyat-ul-Mudjtahid” (1/44). Ibn Hazm sade:

”Jag har rapporterat från ´Atâ’ att kvinnan som blivit ren och tvått sig får ha samlag med sin make. Den åsikten har Abû Sulaymân och alla våra kollegor.”

´Atâ’s åsikt rapporteras av Ibn Abî Shaybah i ”al-Musannaf” (1/66). Ibn-ul-Mundhir rapporterade att Mudjâhid och ´Atâ’ sade:

”När hon har blivit ren är det harmlöst att hon tvättar sig med vatten och att han har samlag med henne innan hon badar.” (Nayl-ul-Awtâr (1/202))

Hâfidh Ibn Kathîr sade:

”De lärde är enade om att den menstruerande kvinnan inte får ha samlag förrän hon blivit ren och badat eller åtminstone gjort Tayammum skäligt. Det är bara Abû Hanîfah (rahimahullâh) som säger att det räcker att hon blir ren efter den maximala perioden, som enligt honom varar tio dagar, och att hon inte behöver bada.” (Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (1/260))

Den utropade enigheten är förvisso inkorrekt då du vet att tre stora och lärda efterföljare i form av Mudjâhid, Qatâdah och ´Atâ tyckte något annat. Hur kan enigheten vara korrekt om dessa tre ansåg annorlunda? Den kloke skall dra lärdom av det och inte ha bråttom med att utropa enighet kring en sakfråga eftersom det är svårt att försäkra sig om något sådant. Inte heller skall han omedelbart betro allt sådant, speciellt inte om påståendet avviker från Sunnah eller något annat föreskrivet bevis.

Därtill har flera avvisat och fördömt Abû Hanîfah för hans åsikt. Såhär sade Ibn Hazm om den:

”Det finns ingen åsikt som är uslare än den. Det är en falsk och fullkomligt bevislös dom. Vi vet inte att någon har sagt så innan eller efter Abû Hanîfah – ingen annan än de som följer honom slaviskt.”

al-Qurtubî sade:

”Denna dom är grundlös.” (al-Djâmi´ li Ahkâm-il-Qur’ân (3/79))

Således sade Rashîd Ridhâ:

”Detaljeringen är främmande.”

Ty Allâh (tabârak wa ta´âlâ) kräver att kvinnan renar sig innan samlag. Den reningen kräver vatten och inte bara att menstruationen upphör. Detta krav får inte upphävas eller specificeras. Abû Hanîfah (rahimahullâh) tyckte visserligen att hans åsikt var korrekt, men vi får inte anamma den eftersom den går emot versen. Det har autentiserats från Abû Hanîfah (rahimahullâh) att han sade:

”Ingen får anamma vår åsikt så länge han inte vet varifrån vi har tagit den. Ty vi är människor; vi säger en sak i dag och tar tillbaka den i morgon.” (Se ”Sifatu Salât-in-Nabî”)

Hur skall vi få anamma hans åsikt när vi vet att den motstrider beviset?

Därtill skall du veta att kvinnan kan som sagt antingen tvätta bort blodet, två sig eller bada då rening implementeras på alla tre fall. Ibn Hazm sade:

”Tvagning renar utan oenighet. Tvättning av kön med vatten likaså. Bad av hela kroppen renar också. Oavsett vilket alternativ hon väljer efter att hennes månadscykel har upphört blir det tillåtet att ha samlag med henne.”

Allâh (ta´âlâ) uppenbarade kring tvättning av kön med vatten:

ا لَّمَسْجِدٌ أُسِّسَ عَلَى التَّقْوَى مِنْ أَوَّلِ يَوْمٍ أَحَقُّ أَن تَقُومَ فِيهِ فِيهِ رِجَالٌ يُحِبُّونَ أَن يَتَطَهَّرُواْ وَاللّهُ يُحِبُّ الْمُطَّهِّرِينَ

”En moské som, från den dag då bygget tog sin början, är grundad på gudsfruktan, är sannerligen långt mera värd att du där förrättar bön; däri finns män som älskar att rena sig, och Allâh älskar dem som strävar efter renhet.” (9:108)

Det vill säga de som renar sig efter tarmtömning. Det har autentiserats att när versen hade uppenbarats sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till Qubâ’s befolkning:

”Allâh (tabârak wa ta´âlâ) berömde er för er rening när Han tog upp er moské. Vad är det för rening ni utför?” De sade: ”Vid Allâh, Allâhs sändebud! Det enda vi vet är att vi hade judiska grannar som tvättade sig efter tarmtömning och så gjorde även vi.” Han sade: ”Där har ni det. Fortsätt med det.” (Autentisk enligt al-Hâkim och adh-Dhahabî. Jag har nämnt dess vägar i ”Fadhl-ul-Masdjid an-Nabawî” och ”at-Thamr al-Mustatâb”)

22:222