18. Pärlor om Abûl-Qâsim al-Asbahânî

27 – Abûl-Qâsim at-Taymî (d. 535). Kull 15

adh-Dhahabî skrev hans biografi i ”Tadhkirat-ul-Huffâdh” och sade:

”Den store Hâfidh och Shaykh-ul-Islâm Abûl-Qâsim Ismâ´îl bin Muhammad bin al-Fadhl bin ´Alî al-Qurshî at-Taymî at-Talhî al-Asbahânî, även känd som ”Qiwâm-us-Sunnah”. Författare till bland andra ”at-Targhîb wat-Tarhîb”. Han föddes 457.

Han hörde från Abû ´Amr bin Mandah, ´Â’ishah bint al-Hasan, Ibrâhîm bin Muhammad at-Tayyâr…

Från honom rapporterade bland andra Abû Sa´d as-Sam´ânî, as-Silfî, Abûl-Qâsim bin ´Asâkir, Abû Mûsâ al-Madînî…

Abû Mûsâ sade:

”Hâfidh Abûl-Qâsim var imamernas imam och de lärdas lärare på sin tid. Han var Ahl-us-Sunnahs exempel under sin epok. Flera har rapporterat för oss från honom under hans livstid. Han drabbades av halvsidig förlamning 535 och dog på Adhhâ-dagen samma år. Jag har aldrig sett så många komma på en begravning som på hans. Hans fader Abû Dja´far var en rättfärdig och from man… Hans fader härstammar från Talhahs (radhiya Allâhu ´anh) avkomma.”

Abû Mûsâ sade:

”Jag känner inte till att någon kritiserade honom för något som han har gjort eller sagt. Ingen motarbetade honom utan att Allâh stödde honom. Han var inte alls ute efter egennyttiga intressen. Han besökte varken makthavare eller dem som hade kontakt med makthavare. Han gav bort ett helt hem till de lärda, trots att han inte hade det bra ställt.”

Under en sittning kunde han diktera för 3500 människor.

Yahyâ bin Mandah sade:

”Han besatt en sund dogm och fin metodik. Han talade lite och var unik på sin tid.”

´Abdul-Djalîl bin Muhammad Kûtâh sade:

”Jag hörde imamerna i Bagdad säga: ”Efter Imâm Ahmad har ingen rest till Bagdad som har bättre minne och större förträfflighet än Imâm Ismâ´îl.”

Abû Mûsâ al-Madînî sade:

”Jag känner inte till att någon i det islamiska riket frånsett Hâfidh Ismâ´îl är berättigad till att tolka hadîther.”

Det rapporteras att Ismâ´îl sade:

”Jag har aldrig sett någon memorera som jag.”

Abû Mûsâ sade:

”Abûl-Qâsim läste upp Qur’ânen med dess olika typer av läsningar för en grupp Qur’ân-läsare. Beträffande Qur’ân-tolkningar, betydelser och böjningar, så skrev han en bok om det på arabiska och persiska. Hans utslag om Fiqh är utspridda i städer med omnejd.”

Abû Sa´d as-Sam´ânî sade:

”Han är min lärare i Hadîth. Det är av honom som jag har lärt mig allt detta. Han är en imam i Hadîth, Qur’ân-tolkning, språk och etik. Han kan hadîther och deras berättarkedjor. Om jag frågade honom om något oklart svarade han omedelbart… Min fader brukade säga: ”Jag har inte sett någon i Irak kunna och förstå hadîther som två personer: Ismâ´îl al-Djawzî1 i Asbahân och al-Mu´tamin i Bagdad.”

ad-Daqqâq sade:

”Han var unik och saknade motsvarighet på sin tid. Han var en förebild i rättfärdighet och förnuft.”

as-Silfî sade:

”Han var förträfflig i arabiska och kunskap om män.”

1Det vill säga Abûl-Qâsim at-Taymî som biografin handlar om.