17. Salaf har rätt

75 – Salafs dogm är rätt enligt de klara bevisen och tydliga beläggen i Qur’ânen, Sunnah, samstämmigheten och förståelsen. I Qur’ânen heter det:

هُوَ الَّذِيَ أَنزَلَ عَلَيْكَ الْكِتَابَ مِنْهُ آيَاتٌ مُّحْكَمَاتٌ هُنَّ أُمُّ الْكِتَابِ وَأُخَرُ مُتَشَابِهَاتٌ فَأَمَّا الَّذِينَ في قُلُوبِهِمْ زَيْغٌ فَيَتَّبِعُونَ مَا تَشَابَهَ مِنْهُ ابْتِغَاء الْفِتْنَةِ وَابْتِغَاء تَأْوِيلِهِ وَمَا يَعْلَمُ تَأْوِيلَهُ إِلاَّ اللّهُ

Det är Han som har uppenbarat för dig denna Skrift, där det finns fast och klart formulerade budskap – de utgör dess kärna – och andra som är mindre klara. Men de vilkas hjärtan har farit vilse går efter sådant i Skriften som är mindre klart, när de försöker så split och förvirring genom tolkning av dess innersta mening – dess innersta mening känner ingen utom Allâh.”1

Han fördömde dem som vill tolka det mindre klara och nämnde dem sammans med folk som vill så split och förvirring. Därefter sade Han (ta´âlâ) att enkom Han vet dess betydelse. Enligt de flesta lärda pausar läsningen vid Allâhs ord:

إِلاَّ اللّه

… ingen utom Allâh.”

Det är inte korrekt att inkludera de lärda till dem som vet dess tolkning på grund av följande orsaker:

1 – Allâh fördömde dem som eftersträvade tolkning. Om de lärda känner till tolkningen är eftersträvaren berömvärd och inte fördömd.

2 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Om ni ser dem som följer det oklara skall ni veta att det är dem som Allâh har beskrivit. Akta er därför för dem.”2

Det vill säga, att alla som följer det oklara har vilsna hjärtan. Om de lärda känner till tolkningen innebär det att de är fördömda och vilsna när de anammar den. Men versen berömmer dem och skiljer på dem och dem som har villfarelse i sina hjärtan. Det skulle i så fall varit motsägelsefullt.

3 – Versen behandlar två sorters människor, ty Han sade:

فَأَمَّا الَّذِينَ في قُلُوبِهِمْ زَيْغٌ

Men de vilkas hjärtan har farit vilse…”

Alltså finns det människor med vilsna hjärtan som följer det oklara och människor med djupt rotad kunskap. På den här punkten måste de vara varandras motsatser. Med andra ord skiljer sig de med djupt rotad kunskap från de vilsna då de överlämnar det oklara till Allâh (ta´âlâ) och säger:

آمَنَّا بِهِ كُلٌّ مِّنْ عِندِ رَبِّنَا

Vi tror på detta; allt är från vår Herre.”3

De låter nämligen bli att eftersträva det mindre tydliga. Därmed blir versens betydelse korrekt. Den som inkluderar de lärda till betydelsen särskiljer inte dem och inte heller skiljer han dem från de fördömda. Således är den förståelsen inkorrekt.

4 – Om de hade varit inkluderade till betydelsen skulle Allâh sagt:

… och de säger: ”Vi tror på detta; allt är från vår Herre.”

då den underförstådda betydelsen hade varit:

De vilkas kunskap är fast och djupt rotad vet också dess innersta mening och säger: ”Vi tror på detta; allt är från vår Herre.”

5 – Deras ord:

آمَنَّا بِهِ كُلٌّ مِّنْ عِندِ رَبِّنَا

Vi tror på detta; allt är från vår Herre.”

inger en känsla av att de underkastar sig och överlåter det de inte vet till Allâh, ty de vet att det är från deras Herre liksom det klara är från Honom.

6 – Följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum) betraktade alla som följde och frågade om oklarheter som vilsna. Så såg ´Umar (radhiya Allâhu ´anh) på Sabîgh varpå han pryglade och fängslade honom och befallde folket att undvika honom. Därefter erkände Sabîgh ´Umars instinkt och ångrade sig och slutade göra det han brukade hålla på med. Han gagnades av den behandlingsmetoden och lät bli att revoltera med Khawâridj. Något sådant hade inte varit möjligt om den inre meningen hade varit känd.

7 – Om dess betydelse hade varit känd för de lärda med rotad kunskap hade det betytt att ingen annan besitter den. Allâh (ta´âlâ) dementerade ju att någon annan har den kunskapen. Då är det inte tillåtet för någon annan att anskaffa sig den kunskapen, vilket innebär att den är förbjuden för lekmännen och studenterna tills de uppnår en rotad kunskap. Den oliktänkande i sakfrågan möjliggör det för alla att tolka varför versen motstrids i båda fall.

13:7

2al-Bukhârî (4547) och Muslim (2665).

33:7