17. Kallarna som faller i avgrunden

Beträffande lagstiftningen, måste ett islamiskt land styra med Allâhs föreskrift. Annars gäller:

وَمَن لَّمْ يَحْكُم بِمَا أَنزَلَ اللّهُ فَأُوْلَئِكَ هُمُ الْكَافِرُونَ

”De som inte dömer i enlighet med vad Allâh har uppenbarat, de är de otrogna.”1

Den aktuella otron skall förstås i enlighet med de lärdes ingående förklaring. Otron kan vara av större sort, nämligen om personen nedvärderar Allâhs föreskrift och anser det vara lovligt att döma med någon annan lag. Den kan också vara av mindre sort om denne högaktar Allâhs föreskrift och anser det vara förbjudet att döma med någon annan lag men väljer ändå att göra det på grund av lust.

Skulle landet inte vara islamiskt lägger Allâh inte på någon en tyngre börda än han kan bära. En muslim får förvisso anskaffa sig en postering i det landet förutsatt att han upprätthåller rättvisa och vare sig lyder hädarna inom synder eller dömer med någon annan lag än Allâhs. Allâhs profet Yûsuf gjorde så; han anskaffade sig ministerium för en otrogen kung och lät samtidigt bli att styra med något annat än Allâhs lag:

مَا كَانَ لِيَأْخُذَ أَخَاهُ فِي دِينِ الْمَلِكِ إِلاَّ أَن يَشَاء اللّهُ

”Enligt den kungliga lagen var det omöjligt för honom att hålla kvar sin broder, om inte Allâh hade velat detta.”2

Han dömde rättvist och kallade folket till dyrkan av Allâh. Det avvisar folk som tar lätt på Tawhîd, kompromissar och hycklar beträffande avguderiet som fyllt världen. Därtill väljer de att nedvärdera dem som kallar till Tawhîd och bekämpar avguderi. De föraktar att se sig själva sjunka till deras nivå. Inget är så besvärligt för dem som att höra talas om Tawhîd och avguderi. Alltmedan dessa kallare tror att de befinner sig på högsta toppen faller de djupt ned i avgrunden. Kan människor som förhåller sig till profeternas kall på detta vis bli framgångsrika om de inte ångrar sig ärligt för Allâhs sak?

15:44

212:76