17. Djihâd blev tillåtet i Makkah, obligatoriskt i al-Madînah

När Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade slagit sig ned i al-Madînah bland Ansâr och de hade ålagts att stödja honom och skydda honom mot alla människor, enade sig alla araber mot dem och anföll dem från alla håll. Allâh lät muslimerna gå ut i Djihâd i kapitlet ”al-Hadjdj” som uppenbarades under Makkah-perioden. Allâh (ta´âlâ) sade:

أُذِنَ لِلَّذِينَ يُقَاتَلُونَ بِأَنَّهُمْ ظُلِمُوا وَإِنَّ اللَّهَ عَلَى نَصْرِهِمْ لَقَدِيرٌ

”Tillåtelse [att kämpa] har de mot vilka ett orättfärdigt krig förs – och Allâh har makt att ge dem stöd.”1

När de sedan blev tillräckligt starka i al-Madînah ålade Allâh dem Djihâd. Allâh (ta´âlâ) sade i kapitlet ”al-Baqarah”:

كُتِبَ عَلَيْكُمُ الْقِتَالُ وَهُوَ كُرْهٌ لَّكُمْ وَعَسَى أَن تَكْرَهُواْ شَيْئًا وَهُوَ خَيْرٌ لَّكُمْ وَعَسَى أَن تُحِبُّواْ شَيْئًا وَهُوَ شَرٌّ لَّكُمْ وَاللّهُ يَعْلَمُ وَأَنتُمْ لاَ تَعْلَمُونَ

”Det är en plikt för er att strida och detta är förhatligt för er. Men det kan hända att något är er förhatligt och [ändå] är detta ett gott för er; och det kan hända att ni älskar något och [ändå] är detta ett ont för er – Allâh vet, men ni vet inte.”2

122:39

22:216