17. Bönen i samband med olyckor, bekymmer och sorg

97 – Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade i samband med olyckor:

لا إِله إِلاَّ اللهُ الْعَظِيمُ الْحَلِيمُ لاَ إِله إِلاَّ الله رَبُّ الْعَرْشِ العظيم لاَ إِلهَ إِلاَّ الله ربُّ السَّمواتِ وَرَبُّ الأَرض وَرَبُّ العرش الْكَرِيم

”Det finns ingen sann gud utom Allâh, den Väldige, den Ömme. Det finns ingen sann gud utom Allâh, den väldiga tronens Herre. Det finns ingen sann gud utom Allâh, himlarnas Herre, jordens Herre och den ädla tronens Herre.”

98 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade säga när han upplevde en kritisk situation:

يَا حَيُّ يَا قَيُّومُ برَحْمَتِكَ أَسْتَغِيثُ

”Du Levande! Du Upprätthållande! Jag söker hjälp via Din nåd.”

99 – Abû Bakrah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den olycksdrabbades bön är:

اللَّهُمَّ رَحْمَتَكَ أَرْجُو فَلاَ تَكِلْني إِلى نفسي طَرْفَةَ عَيْن وَأَصْلِح لِي شَأْنِي كُلَّهُ لا إِلهَ إِلاَّ أَنْتَ

”Allâh! Jag hoppas på Din nåd. Överlämna mig därför inte ens ett ögonblick till mig själv. Förbättra hela mitt tillstånd. Det finns ingen sann gud utom Du.”

100 – Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade till Asmâ’ bint ´Umays:

”Skall jag inte lära dig några ord som du säger vid svårigheter? [Säg:]

الله الله رَبي لاَ أُشْرِكْ بِهِ شَيئاً

”Allâh! Allâh! Min Herre! Jag sätter ingen vid Hans sida.”

101 – Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Dhûn-Nûn bad när han var i valen:

لَّا إِلَهَ إِلَّا أَنتَ سُبْحَانَكَ إِنِّي كُنتُ مِنَ الظَّالِمِينَ

”Det finns ingen sann gud utom Du! Du är fri från brister! Jag har i sanning handlat orättfärdigt.”

Det finns inte en muslim som ber så om något utan att Allâh bönhör honom.”

102 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det finns inte en tjänare som drabbas av bekymmer eller sorg och säger:

اللهُمَّ إِني عَبْدُكَ وابنُ عَبْدِكَ وابْنُ أَمتِكَ نَاصيتي بيَدِكَ ماضٍ فِيَّ حُكْمُكَ عَدْلٌ فيَّ قَضَاؤُكَ أَسْأَلُكَ بِكُلِّ اسْمٍ هُوَ لَكَ سَمَّيتَ بِهِ نَفْسَكَ أَوْ أَنْزَلْتَهُ في كِتَابِكَ أَوْ عَلَّمْتَهُ أَحداً مِن خَلْقِكَ أَوِ اسْتَأْثَرْتَ بِه في علم الْغَيْبِ عِنْدَكَ أَنْ تَجْعَلَ الْقُرْآنَ العظيمَ رَبيع قَلْبي ونورَ صَدْرِي وجلاءَ حُزْنِي وَذَهَابَ هَمِّي

”Allâh! Jag är Din tjänare, son till Din tjänare och son till Din tjänarinna. Min lugg är i Ditt grepp. Din dom verkställs på mig. Ditt beslut är rättvist mot mig. Jag ber Dig vid varje namn som Du har namngivit Dig Själv med eller som Du har uppenbarat i Din bok eller som Du har lärt någon av Din skapelse eller som Du har hållit dolt för Dig själv att du låter Qur’ânen vara mitt hjärtas styrka och mitt brösts ljus som tar bort min sorg och för bort mitt bekymmer”

utan att Allâh tar bort hans sorg och bekymmer och ersätter dem med glädje.”