16. Pärlor om Abû Ismâ´îl al-Ansârî

22 – Abû Ismâ´îl al-Ansârî (d. 481). Kull 14

adh-Dhahabî skrev hans biografi i ”Tadhkirat-ul-Huffâdh” och sade:

”Hâfidh, Imâm och asket Abû Ismâ´îl ´Abdullâh bin Muhammad bin ´Alî bin Muhammad bin Ahmad bin ´Alî bin Dja´far bin Mansûr al-Ansârî al-Harawî. Han härstammar från Abû Ayyûb al-Ansârî (radhiya Allâhu ´anh).

Han föddes 396.

Han författade bland andra ”al-Arba´în”, ”al-Fârûq”, ”Dhamm-ul-Kalâm wa Ahlih” och ”Manâzil-us-Sâ’irîn”. Han var ett draget svärd mot de oliktänkande och en törn i ögonen på skolastikerna. Han var ett berg inom Sunnah och orubblig. Han prövades flera gånger.

Ibn Tâhir sade:

”Jag hörde honom säga i Harâh: ”Jag blev hotad med halshuggning fem gånger. Det sades inte: ”Ta avstånd från din lära”, det sades: ”Var tyst om dem som inte tycker som du.” Jag sade: ”Jag skall inte vara inte tyst.”

Ibn Tâhir sade:

”Jag hörde honom säga: ”Jag har memorerat 12.000 hadîther som jag kan rabbla upp.”

Abûn-Nadhr al-Fâmî sade:

”Abû Ismâ´îl stödde religionen och Sunnah kompromisslöst och utan hänsyn till ledare eller minister. Det fick många avundsjuka i alla tider att vilja ta hans liv. De försökte döda honom upprepande gånger, men Allâh skyddade honom mot deras ondska och lät deras uppsåt vara den största anledningen bakom hans storslagenhet.”

Många människor studerade under honom. Han förklarade Qur’ânen ett tag och hans dygder är många.

Jag har sett hur många panenteister högaktar hans ord i boken ”Manâzil-us-Sâ’irîn”. De påstår att han höll med dem, hade samma lära som de och var en nyckelfigur i deras filosofiska Tasawwuf. Hur kunde han vara det när han kallade till Sunnah och höll sig till Salaf?

al-Mu’tamin sade:

”Han kunde gå in till tyranniska ledare och inte bry sig om dem och han kunde träffa på en främmande Muhaddith och ära honom överdrivet. En gång sade han till mig: ”Så gör bara de som inte har något annat göra än detta här.” Det vill säga studera hadîther. En gång hörde jag honom säga: ”Jag har lämnat al-Hayrî för Allâhs sak. Jag lämnade honom bara för att jag hörde honom säga något som motsäger Sunnah.”

al-Husayn bin ´Alî al-Kutbî sade:

”Shaykh-ul-Islâm skrev personligen ned kuriosum till en samling till dess att han förlorade synen. Därefter bad han någon annan skriva ned dem medan han själv stod för rättelsen. Han var ödmjuk och skrev ned kuriosum till mig när ingen annan gjorde det.”

Ibn Tâhir sade:

”Jag hörde honom läsa på predikstolen:

Jag är Hanbalî så länge jag lever

när jag dör är mitt råd till människorna att vara Hanâbilah

Ibn Tâhir sade:

”Våra kollegor berättade för mig hur makthavaren Alab Arslân kom till Harâh med sin minister. Imamer från Hanafiyyah och Shâfi´iyyah samlades hos honom för att klaga på al-Ansârî och krävde en debatt med honom. Ministern kallade på honom. När han hade kommit sade han: ”Dessa här har samlats för att debattera med dig. Om du har rätt följer de din lära och om de har rätt följer du deras lära eller så tiger du om dem.” al-Ansârî reste sig upp och sade: ”Jag kan debattera om det jag har i mina ärmar.” Han sade: ”Vad har du i dina ärmar?” Han sade: ”Allâhs skrift” och pekade på sin högra ärm ”och Allâhs sändebuds Sunnah” och pekade på sin vänstra ärm. Däri hade han al-Bukhârîs och Muslims respektive ”as-Sahîh”. Ministern tittade frågvist på dem men ingen ville debattera med honom på det viset.”

Abûl-Waqt ´Abdul-Awwal sade:

”Jag kom till Naysâbûr och gick till Abûl-Ma´âlî al-Djuwaynî. Han frågade mig: ”Vem är du?” Jag sade: ”Jag är Shaykh-ul-Islâm Abû Ismâ´îl al-Ansârîs betjänt.” Han sade: ”Må Allâh vara nöjd med honom.”

Lyssna hur den här imamen ber Allâh vara nöjd med den där imamen och akta dig för att lyssna på boskapens förtal av den här imamen.

Ibn Tâhir sade:

”Jag hörde honom säga: ”Jag tycker att Abû ´Îsâ at-Tirmidhîs bok är nyttigare än al-Bukhârîs och Muslims två böcker.” Jag sade: ”Varför det?” Han sade: ”Därför att endast de med en fullkomlig kunskap drar nytta av dem två medan varje Faqîh och Muhaddith drar nytta av at-Tirmidhîs bok.”

Ibn-us-Sam´ânî sade:

”Jag frågade Hâfidh Ismâ´îl om ´Abdullâh bin Muhammad al-Ansârî varpå han sade: ”Imam och Hâfidh.”

al-Ansârî sade:

”Jag förlåter den som inte har sett mina lektioner och påminnelser och förtalat mig.”

Abûn-Nadhr al-Fâmî sade:

”Abû Ismâ´îl dog i Dhûl-Hidjdjah 481. Han blev 84 år.”