16. Istikhârah

96 – Djâbir bin ´Abdillâh (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade lära oss Istikhârah inom samtliga frågor på samma sätt som han lärde oss ett kapitel i Qur’ânen. Han sade: ”Om någon av er vill göra något skall han be två Rak´ât utöver den obligatoriska bönen och säga sedan:

اللَّهُمَّ إِنِّي أَسْتَخيرُكَ بِعِلْمِكَ وأَسْتَقْدِرُكَ بقدرَتِكَ وأَسْأَلُكَ منْ فَضْلِكَ الْعَظِيمِ فَإِنَّكَ تَقْدِرُ وَلاَ أَقْدِرُ وَتَعْلَمُ وَلاَ أَعْلَمُ وَأَنْتَ عَلاَّمُ الْغُيُوبِ اللهُمَّ إِنْ كُنتَ تَعلم أَنَّ هذَا الأَمْرَ خيرٌ لِي في دِيني وَمَعَاشي وَعاقِبة أَمْرِي وَعَاجِلِهِ وَآجِلِهِ فاقْدُرْهُ لِي وَيَسِّرْهُ لي ثمَّ بَارِكْ لي فيهِ وَإِنْ كُنْتَ تَعْلَم أَنَّ هَذا الأَمْرَ شَرٌّ لِي في دِينِي وَمَعَاشِي وَعَاقِبَةِ أَمْرِي وَعَاجِلِهِ وَآجِلِهِ فاصْرِفْهُ عَنِّي واصرفْنِي عَنْهُ واقْدُرْ لِيَ الْخَيْرَ حَيْثُ كانَ ثم رضِّنِي بهِ

”Allâh! Jag ber Dig om vägledning via Din kunskap och jag ber Dig om förmåga via Din förmåga. Jag ber Dig om Din väldiga favör. Du förmår och jag förmår inte. Du vet och jag vet inte. Du har kunskap om det dolda. Allâh! Om Du vet att detta – och så nämns ändamålet – är bra för min religion, mitt liv och mitt slut i de båda liven, får Du låta det ske för mig, underlätta det för mig och välsigna mig i det. Och om Du vet att detta är dåligt får min religion, mitt liv och mitt slut i de båda liven, får Du avvärja det från mig, avvärja mig från det, ge mig det goda var det än är och sedan låta mig behagas av det.”

Den som ber Skaparen om vägledning och rådfrågar skapelserna kommer inte att ångra sig. I stället kommer han att vara stabil på sin sak. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَشَاوِرْهُمْ فِي الأَمْرِ فَإِذَا عَزَمْتَ فَتَوَكَّلْ عَلَى اللّهِ إِنَّ اللّهَ يُحِبُّ الْمُتَوَكِّلِينَ

”Inhämta deras råd i de angelägenheter [som är av vikt] och när du väl har fattat ditt beslut, sätt då din lit till Allâh; Allâh älskar dem som sätter sin lit till Honom.”1

Qatâdah sade:

”Det finns inte ett folk som rådfrågar andra och avser Allâhs belöning utan att de vägleds till det som är bäst för dem.”

13:159