16. Ibn ´Abbâs såg följeslagarinnornas händer

6 – Det sade till Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ):

”Bevittnade du ´Îd med profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)?” Han svarade: ”Ja, vilket jag inte hade gjort om det inte hade varit för min ungdoms roll. Han bad när han kom fram till fanan vid Kathîr bin as-Salts hem. Därpå gick Allâhs profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ned1. Jag såg honom visa männen att sätta sig ned varpå han vände sig mot dem. Därefter gick han och Bilâl till kvinnorna och läste upp:

يَا أَيُّهَا النَّبِيُّ إِذَا جَاءكَ الْمُؤْمِنَاتُ يُبَايِعْنَكَ عَلَى أَن لَّا يُشْرِكْنَ بِاللَّهِ شَيْئًا

”Profet! När troende kvinnor kommer till dig för att avlägga trohetsed – att inte avguda något, vad det än är, med Allâh…”2

När han var klar med läsningen sade han: ”Är ni på det viset?” Bara en kvinna svarade: ”Ja, Allâhs profet.” Han tillrättavisade, påminde och befallde dem att skänka välgörenhet. Bilâl lade fram sitt tyg varpå han sade: ”Kom igen! Må mina föräldrar offras för er!” Kvinnorna började gräva med sina händer och kasta fotkedjor och ringar i Bilâls tyg. Sedan gick han och Bilâl hem till sig.”3

1Det tyder på att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befann sig på något och predikade, förmodligen på sitt riddjur. Att jag inte nämner hans predikstol beror på att de lärde inte känner till att han predikade ´Îd-predikan från sin predikstol, vilket har konstaterats av bland andra Ibn-ul-Qayyim och Ibn Hadjar. ´Îd-bönen predikade han nämligen stående på marken. Djâbir sade som bekant:

”Därefter ställde han sig upp och lutade sig mot Bilâl…”

Ibn-ul-Qayyim sade:

”Det fanns ingen predikstol att gå uppför. Inte heller togs predikstolen från Madînah ut. Istället stod han på marken och predikade.” (Zâd-ul-Ma´âd (1/445))

Sedan nämnde han Djâbirs hadîth, denna Ibn ´Abbâs hadîth och ytterligare en hadîth från Djâbir och sade:

”Det bevisar att han predikade antingen på en predikstol eller också på sitt riddjur. Förmodligen hade de byggt en predikstol av soltorkat tegel, lera eller något liknande.

Det har sagts att dessa två hadîther är tvivelsutan autentiska och att hans predikstol togs inte ut ur moskén. Den förste som tog ut den var Marwân bin al-Hakam varvid han fördömdes. Vad beträffar predikstol av soltorkat tegel och lera, så rapporterar al-Bukhârî och Muslim att Kathîr bin as-Salt var den förste som byggde en under Marwâns regering i Madînah. Förmodligen stod han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) på någon upphöjd plats eller bänk. Efter det gick han till kvinnorna för att predika för dem, tillrättavisa dem och påminna dem – och Allâh vet bättre.” (Zâd-ul-Ma´âd (1/447))

260:12

3al-Bukhârî (2/273), via honom Ibn Hazm (3/217), Abû Dâwûd (1/174), via honom al-Bayhaqî (3/307), an-Nasâ’î (1/277), Ahmad (1/331) som står för tilläggen, Ibn-ul-Djârûd i ”al-Muntaqâ” (263) och Ibn Khuzaymah i ”as-Sahîh” (2/356/1458). Efter att Ibn Hazm hade argumenterat för att kvinnans ansikte inte är blygd sade han:

”Ibn ´Abbâs, som befann sig i Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) närvaro, såg kvinnornas händer. Alltså är det korrekt att varken kvinnans händer eller ansikte hör till hennes blygd. Allting annat måste täckas.”

Sett till att hadîthen nämner hur kvinnorna lovade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) trohetseden, skedde det bevisligen efter att versen om ytterplagget uppenbarats, som för övrigt uppenbarades år 3. Versen om trohetseden uppenbarades däremot år 6. Enligt ”Fath-ul-Bârî” (2/377) bevittnade Ibn ´Abbâs händelsen efter erövringen av Makkah, vilket stärker argumentationen ytterligare.