156. al-Qummîs första förvrängning av al-Anfâl

al-Qummî sade:

”Han sade:

إِنَّمَا الْمُؤْمِنُونَ الَّذِينَ إِذَا ذُكِرَ اللّهُ وَجِلَتْ قُلُوبُهُمْ وَإِذَا تُلِيَتْ عَلَيْهِمْ آيَاتُهُ زَادَتْهُمْ إِيمَانًا وَعَلَى رَبِّهِمْ يَتَوَكَّلُونَ الَّذِينَ يُقِيمُونَ الصَّلاَةَ وَمِمَّا رَزَقْنَاهُمْ يُنفِقُونَ أُوْلَئِكَ هُمُ الْمُؤْمِنُونَ حَقًّا

”Troende är enbart de som bävar i sina hjärtan då de hör Allâhs namn nämnas, och som känner sig stärkta i tron då de hör Hans budskap läsas upp, och som litar helt till sin Herre, de som förrättar bönen och ger av det som Vi har skänkt dem för deras försörjning; – dessa är de verkligt sanna troende.”1

Den handlar om De troendes ledare, Abû Dharr och Salmân.”2

Han band inte samman lögnen med någon imam. Inte heller nämnde han någon berättarkedja. Hur kunde han tillämpa denna väldiga och allomfattande vers som handlar om profeterna, de trovärdiga, de rättfärdiga och martyrerna på endast ´Alî och två personer med honom? Utefter sin lust monopoliserar han paradiset för att exkludera Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare som är de första som berörs av versen efter profeterna. Försvinn med dessa förstånd och deras osunda metodiker och dogmer!

18:2-4

2Tafsîr al-Qummî (1/255).