15. I´tikâfs villkor

[1] I´tikâf föreskrivs endast i moskéer. Han (ta´âlâ) sade:

وَلاَ تُبَاشِرُوهُنَّ وَأَنتُمْ عَاكِفُونَ فِي الْمَسَاجِدِ

”Men undvik beröring med dem då ni drar er tillbaka till moskén för andakt.”1

´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) sade:

”För personen som infinner sig i I´tikâf är det Sunnah att bara gå ut vid behov. Han skall inte besöka sjuklingar, röra vid sin kvinna eller ha intimt umgänge med henne. Han skall enbart göra I´tikâf i en moské vari samlingsbönen hålls. Det är också Sunnah att fasta under I´tikâf.”2

[2] I´tikâf skall utföras i en moské vari fredagsbönen hålls så att han inte blir tvungen att gå ut ur moskén för att be den, ty fredagsbönen är obligatorisk att be. ´Â’ishah sade i sin föregående hadîth:

”Han skall enbart göra I´tikâf i en moské vari samlingsbönen hålls.”

Senare fann jag en autentisk hadîth som klart och tydligt specificerar moskéerna i den omnämnda versen med tre moskéer: Den heliga moskén, Den profetiska moskén och Aqsâ-moskén. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det finns ingen I´tikâf utom i de tre moskéerna.”3

De Salaf jag har sett dela denna åsikt är Hudhayfah bin al-Yamân, Sa´îd bin al-Musayyab och ´Atâ’ som dock inte nämnde Aqsâ-moskén. Vissa sade att I´tikâf går bra i samtliga moskéer som håller i fredagsbön. Andra tillät det till och med i ens bostads moské. Helt klart är det mest korrekt att efterleva hadîthen – och Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) vet bättre.

[3] Det är Sunnah att fasta under I´tikâf, sade ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ)4.

12:187

2al-Bayhaqî med en autentisk berättarkedja och Abû Dâwûd med en god sådan. Rapporteringen härnäst från ´Â’ishah rapporteras också av honom. Den nämns i ”Sahîh Abî Dâwûd” (2135) och ”al-Irwâ’” (966).

3at-Tahâwî, al-Ismâ´îlî och al-Bayhaqî med en autentisk berättarkedja från Hudhayfah bin al-Yamân (radhiya Allâhu ´anh). Den nämns i ”as-Sahîhah” (2786) tillsammans med de överensstämmande rapporteringarna ovan och alla är de autentiska.

4al-Bayhaqî med en autentisk berättarkedja och Abû Dâwûd med en god sådan. Imâm Ibn-ul-Qayyim sade i ”Zâd-ul-Ma´âd”:

”Det har inte rapporterats från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att han gjorde I´tikâf utan att fasta. ´Â’ishah sade:

”Det finns ingen I´tikâf utan fasta.”

Likaså nämnde Han (subhânah) I´tikâf tillsammans med fastan på samma sätt som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var endast i I´tikâf när han fastade. Den övervägande åsikten är den som delas av Salafs majoritet och gör gällande att fastan är ett villkor för I´tikâf. Samma åsikt valde Shaykh-ul-Islâm Abûl-´Abbâs bin Taymiyyah.”

Baserat på det är det inte föreskrivet för den som vistas i en moské (för att exempelvis be) att också avse I´tikâf under tiden, konkretiserade Shaykh-ul-Islâm i ”al-Ikhtiyârât”.