14. I´tikâf och dess föreskrift

[1] I´tikâf är Sunnah i Ramadhân och annars. Grunden till handlingen är Hans (ta´âlâ) ord:

وَلاَ تُبَاشِرُوهُنَّ وَأَنتُمْ عَاكِفُونَ فِي الْمَسَاجِدِ

”Men undvik beröring med dem då ni drar er tillbaka till moskén för andakt.”1

Likaså har mångfaldiga och autentiska hadîther fastställt hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) I´tikâf. Detsamma har rapporterats mångfaldigt från Salaf, nämnde Ibn Abî Shaybah och ´Abdur-Razzâq i sina respektive ”al-Musannaf”2.

Det har bekräftats att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gjorde I´tikâf de tio sista dagarna i Shawwâl3 och att ´Umar sade till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Innan islam avlade jag en ed om att göra I´tikâf en natt i Den heliga moskén.” Då sade han: ”Uppfyll eden [och gör I´tikâf en natt].”4

[2] I´tikâf i Ramadhân väger dock tyngre. Abû Hurayrah sade:

”Varje Ramadhân brukade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) göra I´tikâf de tio sista dagarna samt tjugo dagar året han gick bort.”5

[3] I´tikâf skall helst genomföras i slutet av Ramadhân, ty profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gjorde så de tio sista dagarna i Ramadhân till dess att Allâh (´azza wa djall) tog hans liv6.

12:187

2 I den föregående upplagan fanns här en hadîth rörande handlingens förträfflighet:

”Den som gör I´tikâf en dag…”

Då jag insåg att den är svag tog jag bort den. Jag har behandlat den ingående i ”Silsilah al-Ahâdîth adh-Dha´îfah” (5347). Däri visar jag dess brister som var dolda för mig och dessförinnan al-Haythamî.

3al-Bukhârî, Muslim och Ibn Khuzaymah via ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ). Den nämns i ”Sahîh Abî Dâwûd” (2127).

4al-Bukhârî, Muslim och Ibn Khuzaymah. Tillägget är al-Bukhârîs och nämns i ”al-Mukhtasar”. Den nämns också i ”Sahîh Abî Dâwûd” (2136-2137).

5al-Bukhârî och Ibn Khuzaymah. Den nämns i den föregående referensen (2126) och (2130).

6al-Bukhârî, Muslim och Ibn Khuzaymah. Den nämns i ”al-Irwâ’” (966) och ”Sahîh Abî Dâwûd” (2125).