13. Följeslagerskan som begrundades av profeten

Hadîthen stärks ytterligare av att många kvinnor på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid visade ansikte och händer i hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) närvaro utan att han fördömde dem för det. Det finns flera bevis för det. Härmed lyder några jag kan komma på i skrivande stund:

3 – Sahl bin Sa´d sade:

”En kvinna kom till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) [medan han satt i moskén] och sade: ”Allâhs sändebud! Jag har kommit för att ge be bort mig själv till dig.” [Han satt tyst. Hon förblev stående en stund] Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tittade upp och betraktade henne varefter han böjde på huvudet. När kvinnan insåg att han inte var intresserad satte hon sig ned.”1

1al-Bukhârî (9/107), Muslim (4/143), an-Nasâ’î (2/86), Ahmad (5/330, 334 och 336), al-Humaydî (2/414), ar-Rawayânî (2/69/1), Abû Ya´lâ (13/514) och al-Bayhaqî (7/84) som rubricerade hadîthen som:

”Mannens beskådning av kvinnan som han vill gifta sig med.”

Hâfidh Ibn Hadjar sade:

”Hadîthen bevisar att det är tillåtet att iaktta en kvinnas skönhet om syftet är giftermål. Att det sker oplanerat och utan frieri spelar ingen roll, ty profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) betraktade henne oplanerat och utan frieri. Sedan sade han:

”Jag har inget behov av kvinnor.”

Om inte begrundan varit för att acceptera henne vid eventuell förtjusning skulle den varit meningslös. Det går också att tolka det som att det gällde bara honom därför att han var skyddad mot synder. Min analys är att det var tillåtet för honom, till skillnad från andra, att titta på troende främmande kvinnor. Ibn-ul-´Arabî har en tredje förklaring; det kan ha skett innan täckelset blev obligatoriskt eller också efteråt i ett tillstånd där hon var otäckt. Sett till hadîthens sammanhang är hans förklaring dock långsökt.” (Fath-ul-Bârî (9/210))